Göteborgsposten – 11 juli 1862, sida 2

sågo det tillräckligt med inpluggandet af katekesens bokstaf. Som seminarieföreståndare hade tal. inexaminerat minst 300 skollärarekandidater, af hvilka de flesta ansetts som ljus inom sina resp. församlingar och varit försedda med attester om berömlig kristendomskunskap, utan att dock mängden utaf dem begrep mera än hvad man kan ha rätt att fordra af ett 8 års gammalt barn. — Tal. ansåg vidare att presterna icke, såsom hittills allttör ofta skett, böra förhindra skolläraren från att katekesera. — Ville ett närmare samband mellan prest och skollärare, och att den förre skulle med den senare genomgå en kurs i kristendomskunskap, om skolläraren ej förut kände den, på det han sedermera måtte begagna denna sin kunskap vid undervisningen. Tal. ansåg, att af de sex arbetstimmarne hvarje dag 1 timme bör anslås till bön och kristendomsundervisning. Efter bönen kan läraren genom muntligt förklarande föredrag mycket väl undervisa alla barnen på en gång. — Tal. uttalade sin tacksamhet till hb. h. biskopen, hvars yttrande han ansåg vara af den högsta vigt och skolande ej litet inverka på frågan. Lektor Blomstrand förenade sig med ordf., kantor Rosenberg och kyrkoh. Otrerström om, att skriket mot utanläsningen varit till en del obefogadt och att det endast alsett det missbruk som med utanläsningen bedrifvits. Tal. ansåg Lindbloms katekes vara fullt olämplig och alldeles icke motsvarende det med densamma afsedda ändamålet, och ör skade att i dess ställe en fullständig lärobok måtte anskaffas. Med en sådan ville tal. på det varmaste förorda utanläsningen, ehuru han dock medgaf skadligheten af det missbruk som bedrifvits och ännu bedrifves med katekesutanläsningen, emedan genom detta tvång alltid leda måste väckas hos barnet, och själskrafternas arbete bör aldrig känna bojor, alltid vara fullkomligt fritt. — Tal. förordade vidare kristliga böcker till begagnande vid undervisningen i innanläsning, men denna skulle då bedrifvas rent mekaniskt, ty i bibeln, psalmboken och bibliska historien finnes en mängd ord, som barnet icke kan förstå. Kyrkoh. Åberg önskade, att kyrkoh. Otterström ville i tryck utgifva sitt föredrag, och medgaf att presterskapet för ifrigt bedrifvit utanläsningssystemet. Ville att från mötet skulle till presterna utgå en bön med anhållan om att de ej måtte vid husförhören fordra af barnen någon katekeskunskap, innan de kunna läsa innantill. Hr Meijerberg ansåg missbruk hafva bedrifvits med katekesutanläsningen, hvilket äfven inverkat hindrande på skolans verksamhet. Onskade varmt, att den föregående talarens framställning skulle vinna genklang. Förordade en lärobok i kristendomskunskapen af seminarieförest. Wagenius. Önskade en bibelkatekes, sådan att den står i samband med lilla katekeser, samt en bestämd läsordning i skolan. I afseende på undervisningen i kristendomskunskap bör hemmet understödja skolan. Ausäg för denna undervisning i skolan den sista halftimmen hvarje dag vara bäst, och ville att läraren då skulle förklara, hvad barnet sedermera skulle lära sig hemma till följande dagen. Önskade som förberedning en kurs i en kort biblisk historia. I afseende på lilla katekesen vore det väl, om läraren ställde sig i samband med själasörjaren. — Tal, yttrade vidare den önskan, att de närvarande folkskolelärarne från broderlandet Norge ville yttra sig härutinnan. Intendenten Malm påpekade, med stöd af erfarenhet, vigten af förståndsläsning. Önskade, att Luthers lilla katekes blefve reviderad. (Forts.)