Göteborgsposten – 10 juli 1862, sida 2

materiel för åskådningsundervisningen. Göteborg d. 10 Juli 1862. Riksdagsmannavalet härstädes, som i dag kl. 10 f. m. kommer att på rådhuset forrättas, har derigenom vunnit ett mera ån vanligt intresse, att för första gång ett s. k. valmöte föregått, der föreslagna kandidater uppträdt och inför de närvarande uttalat sina politiska äsigtor. Det har vid detta tillfälle endast varit fråga om att fylla ett genom hr C. F. Werns bestämda afsägelse ledigt rum, och man måste häri se en bekraftelse på riktigheten af vår redan tidigare uttalade åsigt, att stadens två öfriga representanter vid förra riksdagen, hrr Björck och Renström, äro sjelsskrifna till återval. Detta skulle också lända lika mycket till heder för Göteborgs stad, som till nytta och båtnad för det allmänna. Rådman Björcks stora förtjenster såsom riksdagsman, hans klara blick, snabba uppfattning och sjelfständiga hållning äro alltför väl kanda; och vi hafva icke hört mer än en mening om det välförtjenta anseende, hr Renström vid de två sista riksdagarne torvärfvat hos alla, som med honom arbetat samman i stånd och utskott. Det torde i främsta rummet vara hans ihärdiga sträfvande och det stora anseende han i alla finansiela frågor tillvunnit sig vid riksdagen, som man har att tacka derföre, att i sista bevillningsförordning älven det rörliga kapitalet blifvit beskattadt. Och man har allt skäl att hoppas det hans fortsatta bemödanden för räntans fullständiga frigifvande, skola vid nästa riksdag krönas med framgång. Hvad det tredje rummet angår, har man haft tillfälle att offentligen höra de tvenne föreslagna kandidaternas programmer. Mag. Hedlund har förut gång efter annan genom pressen framhällit sina politiska åsigter. Det är deremot första gången herr Julius Lindström på detta sätt offenuligen uppträdt; och efter hvad vi hafva försport, har hans manligt öppna och frisinnade uttalanden, i forening med den parlamentariska vältalighet ban härvid utvecklade, på det fullständigaste bekräftat de förhoppningar, hvilka i detta hänseende hysts af alla, som varit i tillfälle att med uppmärksamhet följa hans verksamhet inom stadens kommunalbestyrelse. Pultavafesten härstädes i går afton var i alla afseenden lyckad, och bar en enkel och värdig karakter, sådan det höfves en dylik sostorländ-k winnessest. Väderleken var äfven den mest gynnande. — Kl. 2, 8 e. m. samlade sig å platsen vid s. d. Kungsporten stadens båda frivilliga kårer, skarpskyttekåren och brandkåren, den förre i uniform och under vapen, samt tågade derefter under sina fanor till den s. k. Brunnsparken. Till det ansonliga tåget sloto sig icke allenast de här för ett möte samlade folkskolelärarne från Sveriges skilda provinser (mötet hade på förslag af f. riksdagsmannen Rosenberg beslutat detta), utan äfven en mängd öfriga medborgare. Under en marsch, utförd at skarpekyttekårens nnusik, lyckades man så småningom bana sig väg genom de på gatorna tätt packade menniskomassorna till Brunnsparken, der trängseln var om möjligt ännu större. Hår var en talarostol upprest, draperad i nationalfargerna och omsvajad af unionsflaggor. Sedan fanorna placerat sig kring talarestolen och den väldiga sångkören utfört Viken tidens flygtiga minnen, beträdde domprosten d:r Wieselgren tribunen och tolkade i ett längre varmt och fosterlåndskt föredrag stundens betydelse, dervid skildrande de hjeltar, hvilkas ben hvila i den stora svenska kyrkogården å Pultavasteppen. — Vi återkomma måhända till detta minnesrika tal, hvilket afslöts med ett lefve för det frivilliga nationalförsvar, som för all framtid skall förebygga ett ytterligare Pultava. — Till slut utbragte talaren ett lefve för Carl XV, hvarefter sångkören uppstämde Hör oss Svea, Härefter satte sig kårerna ånyo i rörelse och marscherade under musik öfver Södia hamngatan till Gustaf Adolfs torg, der fyrkant bildades kring hieltekonungoens statv cam