Göteborgsposten – 9 juli 1862, sida 2

sprutar eld och lägor, bed honom derefter förkläda sig som lady Isabel gjort, och säg mig sedan om ni känner igen honom! — Nej, tillade Carlyle, likheten var icke så stor att den kunde uppväcka våra misstankar, men förklädnaden tror jag hade snarare bort väcka vår uppmärksamhet. — Hon hade väl beräknat sina mått och steg, inföll miss Carlyle. Genast vid sin ankomst bit urskuldade hon sin besynnerliga klädsel med att hon led af nervsvaghet och att detta var orsaken hvarföre hon nödgades svepa så väl om hufvudet och kroppen. Ni måste dessutom komma ihåg, mylord, att hvilka tankar vi än haft om m:me Vine, så vågade vi ej öppet uttala dem. Vi nämnde aldrig lady Isabels namn. — Det är sannt, det är sannt, svarade grefven. Guvernanten, m:me Vine, hade dött på East-Lynne och Carlyle kunde ej underlåta att följa henne till grafven. Så tänkte åtminstone kaffesystrarne i West-Lynne. Begrafningen egde rum följande lördag. Det var en ytterst enkel, men likväl anständig begrafning. En likvagn och två sorgvagnar, det var allt. Äfven grefve Mount Severn kunde, utan att väcka misstankar, följa Isabel ända till kyrkogården. Man visste att den ädle grefven var på besök på EastLynne. Sedan de bevisat den olyckliga I abel den sista tjensten, började grefven genast på hemvägen att rådgöra med advo(katen om hurudan inskrift man skulle sätta på grafven. — Jag önskade, sade han, att man helt enkelt sätte