Göteborgsposten – 8 juli 1862, sida 2

01114N119 1 A VAG lör walulud A41I I onsdags afton den första af de soirger, hvilka under denna och nästa månad komma att ega rum en gång i veckan utan inträdesafgift. I fredags gass konsert af m:ll Amalia Walin, tör fullt hus, d. ä. salong, och ull allas belåtenhet. Den unge, lofvande skalden stud. V. E. Öman biträdde vid konserten med ett par sångnummer. I lördags var kappseglingssest, till hvilken hugade spekulanter inbjödos genom programmer och några qvickt skrilua affischer. Neptun helsade pristagarne med ett poem, för tillfallet skrifvet at prot. Topelius (hvilket poem kommer att tryckas och säljas for ett välgörande ändamål), och rektor Widell harangerade solket i sitt kända, humoristiska maner. Igår afton var den första röunion på sjön. Vädret var hela dagen utmärkt vackert, och den lugna, milda aftonen begagnades till invigningen af dessa angenäma segelfärder i hamnen med musik, som utgöra ett bland de mest gouterade nöjena här. Färden igår illustrerades at ett antal raketer och andra syrverkeripjeser, som uppkastades från den på besök hit anlända örlogsskonaren Falken, hvilken uppmärksamhet besvarades med samma mynt af det vid kajen liggande ångfartyget Marstrand. — Nästk. onsdag gifves en musikalisk soire till formån för de efterlemnade anhöriga till 7 fiskare från den närbelägna ön Åstol, som nyligen under en storm omkommit. I den på Nojets tafla anslagna kungörelsen om denne soire, troligen härfluten från ,,en oekant humorists penna, heter det i inledningen: .Nästk. Onsd. d. 9 d:s gifver philharmoniska afdelningen inom härvarande badsällskap en musikalisk aftonunderhållning, som lärer komma att blifva af en särdeles underhållande beskaffenhet, enär såväl vokalsom instrumentalmusiken å densamma på ett utmärkt sätt torde blifva representerad; ty hvarken de tjusande sirnsängerna med deras näktergalsdrillar, ej heller de lefnadsfriska studentvisorna skola dervid uteglömmas, icke ens trumpeterna, för hvilkas musikaliska stötar en gång Jerichos murar hafva ramlat. — — — I slutet af veckan hitväntas konstnärsparet m:ll Völker och hr Nathusius, för att gifva konsert. Uti en annan korrespondens skrifves till Ked. från Marstrand d. 6 dennes: Dickens beskrifver i en af sina Sketches en middag, hvarvid värdinnan på vanligt vis medelst mimik uttryckte för betjeningen sina känslor och meningar om serveringen, som började illa, men slutade väl. Han säger derom med sin oöfverträffliga humor: Hennes anlete undergick alla barometerns forändringar from earthquake up to settled fair. — Samma observauoner har man kunnat göra här på badsällskapet. Under det ruskiga vädret med storm och mulen himmel atspeglades himmelen i månget hyggligt fruntimmers ansigte. Dessutom torde det nog ha funnits ett och annat förnämt ben, som spått väder hvarom någon olycklig Susanna torde kunna lemna närmare uppgift. Nu tyckas vi dock ätven här ha arbetat oss upp till stadigt vackert. — I går såg man idel glada anleten. Det var den stora kappseglingsdagen, som gynnades af styft kultje och klar himmel. Denna fest var veckans Åhufvudoch statsaction, föremålet för allas tankar. Herrarne hade i början af veckan valt en bestyrelse, insamlat nödiga medel för priser m. m. Bestyrelsen hade anslagit programmer och inbjudningar, fastställt reglor tör de täflande båtarna och med berömvärdt nit vidtagit alla nödiga arrangementer för att göra festen glad och lysande. hl. 2,3 e. m. gafs lystriugstecknet, 6 kanonskott. Alla ben, både stadiga och vackra, skyndade till kajen. Der lågo i ordnad nuwmertöljd 22 hyggliga båtar, hvar och en försedd med sitt nummer. Den vackra Ejdern simmade fram med utslagna vingar, bärande prisdomrarne. Den kastade ankare i sodra inloppet, klockan slår 3, flaggan hissas på tullhuset och vid denna signal lägger ettan ut, gör en tur omkring Ejdern, — som antecknar tiden — och halar sedan skarpt bidevind kryssande ut mot gråhufvud. Tvåan, trean och alla de andra göra på samma sätt, sträckande mot målet, Paternosterskären. En stackars numra blef genast slagen ur brädet af sina efterkommande, förlorade allt hopp och pris, föll undan och länsade åter in i hamnen; men de andra satte sin lit till Pater noster och sina goda don samt körde i vind med hela ifvern af en manlig täflan. I en och annan båt såg man båtens befraktare herr N.N. eller Comp. medföljande såsom lifvad deltagare och — barlast. Alla berg vid de båda hamninloppen voro klädda af åskådare, som med skarpa ögon eller goda kikare följde sina numrerade vänners rörelser, Ettan går! sjung hopfalleralalla hör man vid Göteborgs kanaler. Här hördes liknande utrop med mera känsla och öfvertygelse: Sjuan vinner! — Tvåan rår!