Joyce skyndade sig att framföra ärendet och advokaten infann sig straxt. — Är m:me Vine sämre? frågade han oroligt. Vill hon taga emot mig? — Ja, ni kan stiga på, svarade Cornelia och öppnade dörren. I samma ögonblick som han ämnade stiga in i kammaren, sprang Joyce bak ryggen på honom och fattade honom kraftigt i armen samt drog honom tillbaka. — Herre, herre! ropade hon, vänta ett ögonblick. Det är nödvändigt att ni på förhand underrättas, att ni blir förberedd ! Carlyle fästade sina förvånade ögon ömsom på sin syster, ömsom på Joyce. Miss Carlyle som alltid visat sig så sluten, sträng och känslolös hade nu svårt att dölja sin rörelse. Nervösa spasmer satte hennes båda mungipor i rörelse. Förgäfves bemödade hon sig att gifva åt sitt ansigte och sin hållning ett kallsinnigt och lugnt utseende. Hon misslyckades alldeles. Joyce å sin sida var icke mindre förvirrad än hennes herrskarinna. Hennes knän vacklade och för att kunna hålla sig uppe nödgades hon stödja sig mot trappräcket. Carlyle trodde att de båda två blifvit galna och då han icke kunde erhålla någon upplysning rynkade han ögonbrynen och inträdde häftigt i sängkammaren. Joyce och miss Carlyle stannade utanföre på trappan efter att hafva sorgfälligt tillslutit dörren,