på detta sätt man behandlar en döende qvinna? Det är ovärdigt! Om m:me Vine är så sjuk som ni säger, mäste man genast telegrafera efter läkare. Jag vill sjelf gå och se om henne, tillade han lifligt och närmade sig till dörren. — O, nej! det är omöjligt herre! utropade Joyce och ställde sig djerft midt i vägen för honom. Förlät mig, tillade bon vordnadsfullt, men öfvergif den tanken att gå in i hennes rum. — Uvarföre det? frågade Carlyle som tänkte att Joyce motsatte sig bans beslut endast af en opassande blygsamhet. — Ni kan ej göra det utan att förolämpa mrs Carlyle, fortsatte Joyce med retlig otålighet. Carlyle tvärstannade helt förbluffad. — Bah, återtog han, ni har tappat hufvudet, Joyce. Tänker ni att då mrs Carlyle är borta, jag skall öfvergifva en så olycklig varelse? Säg åt m:me Vine att jag straxt kommer till henne. Jocye höll på att få konvulsioner. Hon tog lilla Artbur och bar honom skyndsamt till barnkammaren samt anförtrodde honom åt Sarah. Det var nu middagstimman och Carlyle skulle just sätta sig till bords då hans syster inträdde helt uppretad. Hon hade nyss haft en temligen liflig tvist med sina byresgäster och kom nu för att begära hjelp och råd af brodren. Men Carlyle underrättade henne att m:me Vine låg döende och bad henne gå dit först innan han ville gifva henne några råd. (Forts.)