kåttegaångsoch Polissaker. PFoliskammaren. I går och forgär förevar åter ett af dessa ohyggliga mal, i hvilka de svarande utgöras af yngre gossar, somliga rent af barn, hvilka begän åtskilliga stölder. De tilltalade voro bland andra ijortonåringen Carl Aug. Liljestrom, tolfaringen Frans Oskar Liljestrom samt Axel Svensson Lif och Oskar Apelberg. De båda torstnämnda, som tillika med Axel Lit redan en gång förut blitvit lagligen ådömda aga, lära vara ytterst vanartiga Pojkar, hvilka förleda så många barn som finnas i närheten at deras på Stora Otterhällan belägna bostad. Bada Liljegrenarne voro nu anklagade tor att ur en hokaren J. Ii. Elmgren tillhörig källare ha tillegnat sig en mängd buteljer. De hade blitvit olverraskade at en bland Elmgrens grannar, medan Carl Aug. Liljestrom höll på att med en sten slå från en tvärslå framför källargluggen under det att brodren redan var nere i källaren. Dessutom lära de i en annan källare så pass tullat en der befintlig fjerding med holländsk sill, att nästan ingenting uumera finnes qvar i densamma. Vid polisförhöret i går sökte de att skjuta skulden på hvarandra för det senaste besöket i Elmgrens källare, men förnekade i öfrigt att ha varit der och stulit mer än denna gaug. Alf sillen hade de blott tillgripit en enda. — Liksom tallet var i töregående mål tycktes dessa unge brottslingars föräldrar taga dem i försvar, åtminstone lät det så al polisbetjeningens berättelse om det beteende Liljestromarnes fader iakttog då den ene af gossarne i torsdags skulle uppföras i poliskammaren. Såsom sagdt, det är, enligt intyg af tvenne på Otterhällan boende personer, Liljestromarne som forderiva de andra pojkarne i grannskapet, och så länge dessa ej blitvit aflägsnade, är det omöjligt att hälla reda på de öfriga. En annan, som ej lärer vara mycket bättre, ar Carl Svensson Lif. Han tycktes väl ej vara inblandad i de ifrågavarande stolderna, men har på egen hand begått någon annan stöld, hvilken ännu ej blitvit toremal tor polisundersökning. — Vid ett annat tillfälle, några dagar före midsommar, hade, enl. Oskar Apelbergs uppgift, en annan pojke nedkastat dennes mössa i källaren, och då Oskar A. gått ned, för avt hemta den, bedt honom upptaga några buteljer. Detta hade han gjort och sedermera hade de försålt dem, 6 till antalet, samt derför köpt sig bränvin (!). Enligt en annan pojkes uppgift hade dock Oskar Abelberg sjelf begärt att man skulle nedkasta bans mössa i källaren, på det han skulle få skäl att nedgå och på samma gång han hemtade mössan ätven medtaga några buteljer. — tskilliga andra gossar afhördes äfven, men det blef ej bevisadt att de varit delaktige i denna sista stöld på annat sätt än att de åsett den och deltagit i det på inkomsten af densamma anställda bränvinskalaset. Elmgren ansåg sig ha blitvit bestulen på minst 50 buteljer. Målet förvistes till rådhusratten. — Målet mot de gossar som å Gamla Varfvet foröfvat åtskilliga tillgrepp af metallspik, kopparplåtar m. m. samt emot för tjufgömmeri häktade gelbgjutareenkan Anna Chrisuna Jönsson förevar i går anyo i poliskammaren. Gossarnes berättelser voro desamme som vi i förra lördagsnumret refererade. Ingen ville påtaga sig att ha varit med i boden, der tiligreppet af metallspiken och kopparplåtarne föröfvats. I öfrigt erkande de enstämmigt nu liksom förra gången att enkan Jönsson af dem köpt hvad de stulit. Christina Jonsson deremot nekade enständigt till att ba köpt något annat af pojkarne än gamla spikhufvuden och andra värdelösa saker, för hvilka hon på sin höjd gitvit s eller 4 skilling. Den spik och de öfriga effekter man hos henne anträffat hade till största delen legat qvar sedan hennes allidne mans tid. (Under förra förhoret uppgaf hon dock, att den påträffade nya spiken blifvit utplockad ur gammal, som hon köpt i bodar). Ombudet för kapten Nilsson, från hvilken de i boden på G. Varfvet förvarade plåtarne och spiken blitvit stulna, tyckte sig igenkänna så väl det ena som det andra i de hos Christina Jönsson anträffade sakerna. Eu annan person vid namu Hans Pehrson tyckte sig med säkerhet igenkänna en plåt, hvilken han sjelf i boden klippt itu. Gjutgesäll Stahl, som arbetat i den enkan Jönsson tillhöriga verkstaden, hade aldrig sett några saker liknande de bortstulna i enkan Jönssons våld. Mycket sällan hade någon nedsmältning af gammal messing eller koppar företagits. Han hade visserligen sett gossar besöka Christina Jönsson, men kände för öfrigt ej till hvad affärer hon haft med dem. Ett större parti metallspik hade för 2, 3 å 4 år sedan tillverkats och måbända vore den anhållna spiken af denna tillverkning. Båtsman Löfqvist, som haft tillsyn öfver ångfartyget Sejd, liggande vid Gamla Varefvet, igenkände bland de anhållna sakerna en gallerstäng, hvilken tillika med 8 andra under midsommardagarne blifvit bortstulna från ett kajutfönster på Seid -. Han hade med sig en annan dylik, hvilken fullkomligt liknade den hos Chr. Jönsson funna. Chr. Jönsson förklarade dock saken så, att hennes man för flera år seA —