Göteborgsposten – 4 juli 1862, sida 2

och enfaldig miss; men nu är jag mycket förändrad som ni ser. Låt oss ej uppväcka det förflutna. Hur mår mr Jiffin? — Hvad menar ni? ljöd miss Hallijobns svar. Hör ni således äfven till: dem som finna nöje i att utsprida förklenande rykten om min person? Kan ni ens ett enda ögonblick ba trott att jag skulle velat ingå en sådan förening ? — Jag tillstår öppet att jag trott det och jag till och med skattade er lycklig att få en så bra man. — Bah, mr Richard, det tänker ni icke! Jag är säker på att ni endast skämtar. — Hör på Afy! Jag kan lätt gissa den tokiga ide ni nu fått i ert hufvud men jag skall gifva er ett godt råd, och det är att förjaga alla sådana illusioner så hastigt ni kan fock så långt bort som möjligt. Det tjenar till intet, ser ni; man skall aldrig mera finna mig på de vägarne. I Afy var färdig att dåna. — Och det är ni som så talar till mig, utropade hon med möda. — Ja, jag sjelf. Jag sick i går höra att ni räknade på edra behag för att ånyo förvrida hjernan på mig. Jag lupprepar ännu engång, Afy, förlora icke er tid, ty det tjenar till intet. — 0... O... ol stönade den unga qvinnan liksom om hon höll på att få en nerfattack. O! är det så ni vedergäller mig! Jag, som har väntat er. Jag, som afslagit så många giftermälsanbud i hopp att ni skulle blifva mig trogen och en dag återkomma för att göra mig till er hustru! I I I i (Forts.)