Göteborgsposten – 4 juli 1862, sida 2

afundas mig! Mrs Richard Hare! Svägerska med Carlyle! På sätt och vis kusin med den förträffliga Cornelia! Hvilken tur! Helt och hållet försjunken i de ändlösa fantasier som denna tanke hos henne väckt, anlände Afy Hallijohn snart till rådman Hares boning. Då saktade hon sina steg. Sedan några dagar var detta hennes vanliga väg hennes favoritpromenad. Man kan lätt fatta skälet dertill. Ändtligen var henne slumpen bevågen ty vid grinden träffade hon på Richard Hare. — God dag, mr Richard! helsade hon inställsamt då hon märkte att den unge mannen ej tycktes vara sinnad att återknyta bekantskapen. Ni bör icke såder söka undfly en gammal vän! — En vän, upprepade Richard och närmade sig henne; ack! vänner har jag numera så fullt opp, att jag ej vet hur jag skall kunna räcka till åt dem alla. — Ni kommer väl ibåg de forna dagarne ? hviskade hon och bombarderade honom med sina mest lockande ögonkast. — Ack ja, nog minns jag dem! Och det är icke troligt att jag någonsin kommer att glömma dem. — Jag var säker derom, sade den förledande Afy, mitt hjerta sade mig det. Ack! tillade hon och framkallade till sin bjelp en djup suck, ack, ni kan aldrig ana hvad jag lidit sedan den förfärliga natten! Sedan ni så brådstörtadt flydde och lemnade mig ensam med min förtviflan! — Åt andra, ja! svarade Richard. Jag har varit ung