Göteborgsposten – 4 juli 1862, sida 2

stackars hjerta som helt och hållet hängifvit sig åt er? Ni har varit solen i mitt lif. — Jag vet det visserligen, svarade hon med förmäten ton; men jag upprepar det, jag kan icke besluta mig till att blifva hustru åt en bökare. Och sedan de der förklådena, ser ni, de stöta mig högeligen. — Jag svär, miss, att jag aldrig mer skall bruka några sådana. Jag skall ta mig en bolagsman och jag skall aldrig mera sticka min fot i boden. Jag skall köpa en kabriolett och ni skall få roa er hela dagen. — Ni är verkligen mycket god, men det är omöjligt; mitt beslut är fattadt. Farväl således, farväl mr Jiffin och måtte ni kunna finna en följeslagerska genom lifvet, som är er värdig. Med dessa ord gick Afy siv väg under det hon höll klädningen kokett uppe emedan gatan nyss hade blifvit sköljd. Mr Jiffin följde henne en stund med ögonen och då han åter inkomit i butiken började han afundas sina lyckliga sardiner jsom åtminstone fingo sofva lugnt der de lågo i sina bleckdosor. — Nå, nu är det gjordt! Således är jag nu fri från honom! sade Afy å sin sida under det hon fortsatte sin väg. Jag skulle verkligen vara bra dum om jag ginge in på att gifta mig med en sådan man, isynnerhet efter det Richard Hare sagt inför domstolen! Han har icke sagt kanske, har han icke svurit på att han aldrig tänkt på annat än att göra mig till sin lagliga hustru? Han måtte älska mig bra myeket, för att så der öppet tillsta sin kärlek ... Ack ja! Jag skall blifva mrs Richard Hare! Hvad hela West Lynne skall