Göteborgsposten – 3 juli 1862, sida 2

Jag har rätt att fordra det; den unga damen är min tillhörighet, bör ni veta min fru. Isabel hade svårt att afhälla sig från ett småleende. — Jag ämnar låta henne göra en promenad i vagn, fortsatte lord Vane; hon har lofvat att komma och John är nu sysselsatt med att göra vagnen i ordning. — Det låter sig ej göra; en olycka skulle kunna hända er begge. — Det var också en id6! svarade lorden harmsen. Hvad befarar ni väl då? Fråga blott mina kamrater i Eton om jag kan sköta ett par hästar och ni skall få höra att min make ej finnes. Dessutom älskar jag Lucie allt för högt för att vilja utsätta henne för någon fara. Ni vet väl, min goda fru, att hon skall bli min lilla hustru ? Vid denna punkt i samtalet närmade sig Barbara, som gått ut från sitt toilettrum, och begagnade sig af sin makt, iörbjöd hon det unga brushusvudet att åka ut med Lucie såvida han ej åtminstone tog en kusk med sig. Sedan hon zifvit denna befallning gick hon till salongen. M:me Vine fattade den unge lordens händer och drog honom med sig in i ett närgränsande rum. — Jag har något att tala med er om, sade hon med häftig rörelse; jag tror på er tillgifvenhet för Lucie Carlyle, men säg mig, har ni någonsin tänkt på den skam som ovilkorligen måste vidlåda henne för hennes mors uppförande ? — Hvad bryr jag mig derom ? — Ja, men edra föräldrar, var säker derom, skola deri se ett allvarsamt hinder för den förening som ni tycks önska