kommer att förära andra Lifgrenadier-och Dalregementet nya fanor. Denna dag kommer äfven Stockholms friv. skarpskyttskår att deltaga i de militäriska öfningarne. — Svenska envoyn vid danska hofvet grefve Hamilton har ankommit till Stockholm. AR Från Utlandet. Angående den mexicanska frågans senaste behandling inom franska lagstiftande kammaren föreligga oss nu närmare detaljer, hvilka för ett bedömande af Frankrikes heladställning till densamma äro af ganska stor vigt. Såsom förut i hast nämnts, angrep den bekante oppositionsmannen och vältalaren Jules Favre i skarpa ordalag den mexikanska expeditionen och begärde förklaringar, hvilka han sade allmänna opionen med otälighet afvakta. Han erinrade om expeditionens uppkomst och cierade londonerkonventionen, som inskränkte densamma. Han granskade vidare expeditionens olika faser, konventionen i Soledad och rådslagen mellan de trenne makternas pleaipotentiärer, hvilka slutligen ledde till en brytning. Han påstod, att Frankrike icke borde understödja Alnioute, som just revolutionerat Mexico. Jag hoppas, fortfor han, att Frankrike icke skall fortfara att göra anspråk på de 75,000,000 francs, frukten af skandalosa spekulationer. Sakerna hafva kommit till en punkt, på hvilken det är nödvändigt att de beslut, som skola fattas, bli utvecklade. Enligt min åsigt, är det enda med landets intresse och heder förenliga steg man kan taga, det att underhandla med Mexico och draga trupperna tillbaka (mummel). Det är lätt att rättfärdiga denna åsigt. Den motsatta grun dar sig på adla illusioner eller en förut bestämd plan. Vi hafva ej något nederlag att hämnas i Mexico. Våra soldater hafva, midtibland oötvervinneliga natursvärigheter tappert upprätthållit Frankrikes namn och heder, och de kunna återvända till sitt land med den ära, som vederbor en ädel uppoffring och lojalt uppfylld pligt. Att rycka framåt skulle vara olyckligt. Vi skulle nödsakas upprätthålla den regering, som vi kunde insätta, genom en arme om 15,000 man. Foljderna af den politik vi hyllat i Mexico ha varit de, att våra förbindelser med åtskilliga makter blifvit komprometterade. Favre slutade med att uttala den förhoppningen, att Frankrike icke skall bli indraget i komprometterande företag, utan att deputerade kammaren rådförts. Sessionen blet derefter ajournerad, och då kammaren på eftermiddagen åter sammanträdde, tog ministern Billault till ordet, för att försvara, å regeringens vägnar, expeditionen. Han började med att beskrifva den anarki, som herrskat i Mexico under de sista 25 åren, och fortfor: Det var röfveriet, plundringen och morden på främlingar, som bestämde de trenne makterna att utföra expeditionen. Frankrike och England voro ej ovänligt stämda mot I erkehertig Maximilians kandidatur, om mexicanarne af egen vilja valde honom. Spanien skulle ha föredragit en bourbonsk prins. Hr Billault visade vidare skilnaden mellan de spanska och engelska truppernas återkallande. England hade alltid varit mot en expedition till det inre at landet. Han ogillade underhandlingar, af hvilka något resultat omöjligen kunde erhållas, och sade, att kejsaren måste ogilla konventionen i Soledad såsom stridande mot Frankrikes heder. Skäl funnes, att hoppas, det Spanien hade samma politik i Mexico som Frankrike, d. v. s., upprättandet af en regering derstädes, vare sig republik eller monarki, som mexicanarne kunna önska sig. Han påstod vidare, att det var orätt att påstå, det Frankrike skickat Almonte till att uppväcka ett inbördes krig. Då franska flag-l. gan svajar öfver Mexico, (hufvudstaden?), skall befolkningen, liksom förut i Italien, uppmanas att uttala sina äsigter. Om de svara, att Juarezs regering anstår dem, skola vi svara: Amen! Han slutade: Vår ära fordrar, att vi hämnas de kränkningar, som tillfogats oss. Då våra allierade drogo sig tillbaka, skickade kejsaren följande instruktioner direkte till general Lorencez: Det strider mot mitt intresse, min härkomst och mina principer, att påtvinga Mexico någon regering. Låt mexicanarne välja den styrelseform, de anse lämplig. Vi begära af dem endast uppriktighet i valen. Vi önska detta herrliga lands lycka under en fast och regelbunden regering. Spanien säges ha tillåtit, att de sjuka af den franska expeditionen i Mexico skola fål. föras till vissa platser på Antillerna. Drottning Isabella af Spanien har blifvit lyckligt förlöst med en prinsessa. Italiens inrikesminister har utfärdat en rundskrifvelse, som upphäfver passväsendet ( mellan Italien och England. De artiklar som Timas under senasfe