Göteborgsposten – 28 juni 1862, sida 3

Harppa mig och Skjentes den Jag nu spelar på — O var i Bönnen trägne Kan i det samma få. Ett dito teknat öfver förestående flickans Syster, 5. åriga Fleckan Lotta Josefina Johans doter. på hennes Begratningsdag den 30 Maij 1862 Luder Så, Min Systers afsked till Eder Ljude fem veckor före dena dag — Guds Englar mig till Himlen, förde, där Syster träffas och vi är nu i Lag — En Krona Harpa Lika så Jag fick — Likt Syster som hem för mig geck — Ack om i viste hur vi nu är pryde det är ej uti Jordisk Skryd — Jag ordet Just så hära Lyde. Att Jag är Blefven Christi Brud — Jag Biuder Eder nu met sista slut far väl ty Gud han tog min ynga Skjäl — Men du Omma Moder Fader Brorder Lagen att i kommen hit — Wi med fannan står och vinkar hafva slutat all vår strid — J på Jorden vandren än men i hafven här en vän. Jissus Christus Så den heter — och hos Fadren för Er han beder — om han nu då Er får leda. träffas vi då väl en gång och upstämma Evig Sång. Anspräåkslös begäran. Som jag vet, att Pastorn är en gifmild Prest, Så git åt brodern byxor, rock och väst; Ty deraf är han verkligt i behof: Hvarför jag skickar här en lapp som prof; Och skulle gifmildheten längre räcka, Så låt en mössa hufvudet betäcka, Då är han ny från topp till tå, — Om blott han finge nya stoflar på, Ett har jag glömt som gör mig mycken ånger, Och det är skjorta, strumpor och kalsånger. Till slut jag nämna vill, och det är resten, Att han behöfver äfven något uti västen.