Göteborgsposten – 28 juni 1862, sida 1

William latade sitt hufvud mot hafsodkudden och lyftade ögonen mot himlen. Stundom öppnade sig hans läppar, liksom hade han samtalat med någon osynlig engel. Himlen var klar och julisolens varma strålar inföllo i sjukrummet. Fönstret stod vidöppet och och stundom flög en fjäril eller ett bi in samt flägtade med sina vingar kring barnets säng. Det skall bli roligt att få skåda, sade William hastigt liksom hade han uppvaknat ur en luf dröm. Der lär finnas en stad i himlen, der portarne äro prydda med perlor och ädelstenar och gatorna stenlagda med guld... och en flod, hvars stränder äro beklädda med välluktande blommor, och träd som svigta under bördan af sina ypperliga frukter . der skall äfven finnas harpospel och musik och säng ... och hvad finnes der mer?... — Allt det man kan önska, William, allt det vår själ kan drömma om eller ana. — Mrs Vine, sade barnet efter en kort tystnad, skall Jesus sjelf komma att hemta mig eller skall han sända en af sina englar? — Jesus har lofvat att uppsöka alla dem som han återlöst med sitt blod; alla dem som älska och taga sin tillflykt till honom. — Ack ja! jag kommer ihåg det nu. Hvad jag kommer att bli lycklig ... och det för alltid ändå! Isabel gömde ansigtet i sina händer. — Ja, suckade hon, du blir lycklig! Ack hvarföre kan jag ej få byta plats med dig? — Mrs Vine, fortsatte barnet, som icke hade hört detta