Göteborgsposten – 26 juni 1862, sida 2

Från Utlandet. Förhållandena inom Ryssland förete i närvarande stund en den sällsammaste anblick, och man börjar snart bäfva tillbaka vid tankon på att vi der skola kunna få se framför oss den förfärliga taflan af ett land, hvars alla sammanhållningsband brustit, der de mest samhällsupplösande gerningar höra till ordningen för dagen, der frihetens gudinna, annars så fridsam och harmonisk i skick och figur, är framställd såsom en det inhemska krigets rasande Bellona, såsom en furie med hudflängande gissel i hand — kortligen, vi befara att hvad man länge förutspått Ryssland kanske inom kort skall drabba det: en revolution, en djup, alla förhållanden omskakande revolution i samma mönster som den, hvilken upp: rörde Frankrike 1789. Och är det väl un: derligt? Är det icke en sträng Nemesis, som går igen med sin omutliga historiska konseqvens? I Frankrike hade under århundrader folket hållits i okunnighet och förtryck af er despotisk konungamakt och en fal, men lika despojst byråkrati. Ludvig XIV kunde sä ltat cest moi, liksom nyligen kejsar Ni Colaus gjorde det. Men filosofier steg fram