Nittonde Rapttlet. Rättegången, Juryn hade sammanträdt i Lynneborough i en utomordentligt stor sal, så att största delen af de nyfikna — och deras antal var stort — kunde bevista den så otåligt väntade ransakningen. Denna sak egde ett lifligt intresse i folkets ögon, och i sjelfva verket bidrog allt att väcka och underhålla detta intresse eller snarare denna nyfikenbet. Den anklagades rang i samhället, hans föregående lif, hans uppförande mot lady Isabel Carlyle; den fordom öfver Richard Hare fällda domen och tusen andra omständigheter bidrogo dertill. Folkets påluyckning var så stor, att jurysalen var öfverfylld några ögonblick efter det dörrarne blifvit öppnade. Öfverste Bethel, rådman Hare, Carlyle och fångens vänner hade på förhand fått sina platser anvisade. Klockan nio kom den förste af domarena in i salen. på höjde sig ett förvirradt buller frän alla håll och en hvar hviskade i sin grannes öra, så att snart alla hade reda på