ovärdigt bedragit mig, och det är min pligt att högt och inför hela verlden uttala det. Carlyle och Barbara bemödade sig förgäfves att bringa henne till mildare och menskligare känslor. Hon tog snart afsked och gick med förtviflan i hjertat, oviss om om hvad hon skulle göra eller hur det skulle gå för henne. Carlyle dröjde blott några veckor i London. Det var af högsta nöden att Barbara fick så fort som möjligt återvända till Est Lynne; ty de hade knappt hunnit dit, förrän familjen förökades med ännu en liten, präktig flicka. För att nu på en stund återgå till Afy, så blef hon efter det förhör hon undergått en skottafla för gummornas i WestLynne mer eller mindre skarpa och illvilliga anmärkningar. Mrs Latimer hade gifvit henne afsked, och utan den brinnande kärlek som hon förstått ingifva mr Joe Jiffin, skulle hon varit utan stöd eller skydd här på jorden. Mr Joe Jiffin som var alldeles pinkär, ville icke sätta tro till de många historier som voro i svang, föremålet för hans ömma låga. Snarare tillslöt han öronen för att slippa höra något, och en vacker dag, i ett obevakadt ögonblick, vågade han knäfalla för Afy och erbjöd benne sitt bjerta och sin hökarebod. En varm eftermiddag i juli månad koketterade Afy på west-Lynnes gator, klädd i en vidlyftig krinolin. Då Joe Jiffin fick se henne gå förbi boden, skyndade han att möta henne.