Göteborgsposten – 25 juni 1862, sida 2

den natt hon så plötsligt tillkännagaf sin herres sjukdom, hade medfört bedröfliga följder. William hade denna natt ådragit sig en förkylning, och lungsoten som långsamt hotat honom, visade sig nu forskräckligare än någonsin tillförne. Hvad Joyce beträffar hade hon blifvit så altererad att alla hennes lemmar darrade. Hon gick och kom lik en vålnad, stirrade med ögonen framför sig och talade högst sällan. Tilltalade man henne så skälfde hon genast af förskräckelse och en rysning, som genomgick alla hennes nerver hindrade henne att svara. Carlyle och hans hustru bodde för närvarande i London och hade medtagit William, Joyce och de andra tjenarne. I alla aristokratiska salonger i hufvudstaden sysselsatte man sig endast med sir Francis Lenisons arrestering. Detta var hufvudämnen för alla konversationer. Samma dag de hade anländt till London, infann sig en ung dam hos mr och mrs Carlyle. Hon hade ej velat läta anmäla sig. Då Carlyle såg den okända inträda, tog han förvänad ett steg tillbaka. Hon trodde sig igenkänna Blanche Challoner, men han bedrog sig; det var icke hon. Den främmande fäste på mr Carlyle sina sällsamt bedröfvade ögon. — Värdigas ursäkta mig, sade hon med längsam och rörd röst, jag kommer till eder emedan jag behöfver er hjelp och edra råd. Jag är lady Lenison. En liflig rodnad flög öfver Barbaras kinder. Carlyle framsatte en stol och bad henne sitta ned. Hon tog den