Göteborgsposten – 21 juni 1862, sida 1

hemma hos oss och då kunna vi hålla honom skadeslös för allt. — Och på hvad sätt skola vi få honom hit? Han är kanhända död. Hvem vet hvar han är? Jag säger att han kanske är död? — Nej, han är icke död. När tid blir så kommer han nog. Mr Carlyle vet hvar han är. Han har länge vetat det, sade han mig i dag. Han råkar honom stundom. Archibald Carlyle är en sann vän för oss alla. — Ja, den skålman Barbara har gjort lycka? Vet han var han är, så skulle jag mycket förundra mig om ej Barbara äfven vet det. En präktig flicka, en präktig flicka på min ära, fast hon någon gång är väl mycket sjelfmyndig. Mrs IIare kände knappast igen sin man. Hans ton, hans sätt, allt var så olikt mot hvad det brukade vara. — Men jag kan likväl icke tro, Anne, att det är sannt. Jag kan det verkligen icke. Om han är oskyldig, hvarför har ban då icke förr rattfärdigat sig? Det har ju nu gått så många år förbi! Tror du att han är oskyldig? — Käre Richard, jag vet att han är det, svarade hon med ett lyckligt leende. Jag har länge varit säker derpå, mycket länge, och det har äfven Carlyle varit. — Ahl! det är en annan sak. Carlyles tanka är god som guld. Ar hans rum vädradt? — IIvilkens rum? — Richards, (Forts.)