Göteborgsposten – 20 juni 1862, sida 2

Det fattades henne ganska mycket! Hon var nära att obetänksamt säga: den har blifvit sönderslagen der stängeln uppbär blomman. Hon erinrade sig äfven vid hvad tillfälle det skett, samt tid och ställe. Hennes arm hade stött den ned från bordet. Carlyle var i rummet och han stillade med varma kyssar hennes sorg, en verklig barnasorg. Ack! nu tillhörde både toilettpjusen och kyssarne Barbara. — Jag sprang häftigt upp och ned för trappan, sade hon för att ursäkta sina händers darrning. Just nu hörde man Carlyle och hans gäster komma: Lord Vanes glada röst skallade i tamburen. Mr Carlyle gick in i sin hustrus toilettrum och m:me Vine ville skynda derifrån. — Nej, nej, sluta nu det ni påbörjat, mr Carlyle går till sitt rum. Se hvilken olycka som händt mig, Archibald! jag har förderfvat denna. Mr Carlyle kastade en tankspridd blick på pjesen och på m:me Vines hvita fingrar. Han gick mot dörren till sitt toilettrum och gjorde med handen ett tecken åt Barbara att hon skulle följa honom. M:me Vine fortsatte sitt arbete. Barbara återkom straxt och gick till bordet der m:me Vine stod, samt pådrog sina handskar. Hennes ögon voro fuktiga. (Forts.)