Göteborgsposten – 20 juni 1862, sida 2

— Hon gråter icke af ånger, utan emedan hon fruktar: att ej få komma ned i salen i afton, sade Barbara. I — Jag beder er att ni förlåter henne, bönföll m:me Vine, — Jag skall tänka på saken ... Se då, meme; jag råkade för en eller två minuter sedan att slå i sönder detta. Var det icke skada? : Barbara höll en vacker toilettprydnad af rent guld i sin hand. En af bitarne hade lossnat. M:me Vine såg på den. — Jag har deruppe en komposition, med hvilken man kan laga den. Det skall vara gjordt på två minuter. Jag köpte medlet i Frankrike. — Ack, kan ni det? frågade Barbara gladt. Jag ber er, tag hit det och laga smycket. Jag får väl lof att uppmuntra er litet, tillade hon leende. Gör ert bästa och ni skall få förlåtelse för Lucie, ty jag märker nog att hon helt och hållet fångat ert hjerta. M:me Vine skyndade sig ut och kom straxt igen med kompositionen. Då hon tog bitarne, såg Barbara noga efter att de blefvo ordentligt sammanpassade. — Den der pjesen har varit sönder jen gång förr, enligt hvad Joyce sagt mig, men den har blifvit så väl lagad, att jag förgäfves sökt upptäcka sammanfogningen. Mr Carlyle köpte den åt sin första hustru, då de voro i London, straxt efter brölloppet. Hon slog sönder den här på West Lynne någon tid senare. Ni kan aldrig lyckas om ni darrar så der, m:me Vine. Hvad fattas er?