Göteborgsposten – 20 juni 1862, sida 2

Sjuttonde Kapitlet. Eld. Miss Lucie gjorde bot och bättring. Hon hade begått någon barnslig förseelse mot tant Cornelia, och då mrs Carlyle kom hem och fick veta det, blef Lucie instängd i barnkammaren för det återstående af dagen och skulle der undfägnas endast med vatten och bröd. Barbara var i sitt vackra toilettrum. Det skulle blifva stor middag på East Lynne denna dag och hon hade nyss slutat att kläda sig. Hon var förtjusande i sin middagsdrägt samt hade i håret purpurfärgade och rosenröda blommor, som nyss blifvit brutna i orangeriet, och en likadan bukett i skärpet. Hon kastade en orolig blick på sitt ur, ty ännu hade hon icke sett någon af sina gäster. KL var nu half sju och kl. sju skulle man dinera. M:me Vine klappade på dörren. Hon kom i afsigt att bedja om förlåtelse för Lucie, som hade fått lof att stanna en halftimma i salen då damerna skulle stiga upp från bordet och gå till deserten, men nu var i riktig vånda öfver sin svikna förhoppning. Skulle väl mrs Carlyle vilja förlåta henne och tillåta att hon kläddes? — Ni är alltför undfallande mot detta barn, m:me Vine, sade Barbara. Jag tror ni aldrig vill att hon skall ha något straff. Men då hon felar så måste hon ha tillrättavisning. — Hon ångrar sitt fel mycket och lofvar att aldrig mera förgå sig. Hon gråter så att hennes hjerta kan brists dervid.