Göteborgsposten – 20 juni 1862, sida 1

Prelatmötet i Rom. (Efter en korrespondens till Times.) Då man kommer sjövägen från Neapel och landstiger i Civita Vecchia, tycker man sig komma in i en helt annan verld. Man öfvergår från buller, glädje och hänförelse tul! tystnad, dysterhet och nedslagenhet. Tråkig: hetens ande sväfvar öfverallt. Tillochmed karantänsofficeren, som hindrar en från att nedstiga i båten, är en dödbasare med argt utseende, så stum som eunucherna, hvilka vakta turkiska sultanens seralj. Tiden är här af intet värde, och man anstränger sig blott för att på bästa sätt fördrifva den. Föreställ er att ni blefve uppehållen ombord en hel förskräcklig timma innan ni tillåtes gå i land. Detta är nog för att göra en ursinnig, och funnes det ej något i hamnen som intresserade oss, skulle vi måhända kompromettera oss genom upproriska uttryck. Helt nära oss ligger en spansk fregatt hvilken natten förut anländt, befraktad med 250 prester, och likaledes en portugisisk fregatt med ungetär lika många. Vi hafva ombord en hop neapolitanska prester, hvilka med all makt försökt göra intryck på en ung engelsk gosse, men ej ew?...qp0