mar, fast hästen löddrade af svett då han kom tillbaka. Han, vittnet, hade vid olika tider upptagit tvenne bref som mr Lenison vårdslöst dragit upp ur fickan och dessa hade han återlemnat till honom. Båda brefven hade till utanskrift Kapten Thorn, men de hade ej kommit med posten och hade endast de båda nämnda orden till utanskrift. Stilen liknade fruntimmersstil. vittnet tillade, då han derom tillfrågades, att han mycket väl erinrade sig Hallijohns mord: Det hade väckt stor uppmärksamhet i grefskapet. Det inträffade just vid samma tid som mr Lenison upphörde med sitt besök och reste tillbaka till London. — Ett förunderligt minne, anmärkte mr Rubing ironiskt. Vittnet, en sansad och hederlig karl, svarade att han I verkligen hade ett troget minne, men derjemte hade äfven några särskilda omständigheter vid mr Lenisons afresa bidragit att inpragla i hans minne att den skedde straxt efter Hallijohns mord. — Hvilka omständigheter? frågade domarena. — En dag då sir Peter tittade in i stallet, mina herkrar, bad han sin nevo förlänga sitt besök och frågade hvad Idet var för ett infall af honom att han skulle resa. Mr Francis Lenison svarade att en oförutsedd affär kallade j honom till London. Under det de samtalade kom kusken häftigt in och sade att mr Hallijohn i West Lynne blifvit mördad af unga Hare. Jag erinrar mig mycket väl att sir Piter svarade att det var omöjligt, samt att det måste varit len olyckshändelse och ej något mord. ( U Är det allt?