Göteborgsposten – 18 juni 1862, sida 2

— IIan hade qvarlemnat sin hatt, ingenting annat. Det var varmt om aftonen och han hade gått ut utan densamma. — IIan har väl sagt tillräckligt, förmodar jag. för att otvertyga er om Richard Hares brottslighet? Åter ett drag på måfå! — Derom behöfde jag ej öfvertygas. Jag visste det likväl; dessutom känner hela verlden den saken. : — Visserligen! fortsatte advokaten Ball. Har kapten Thorn sett brottet begås? Har han sagt er det? — Han hade tagit sin hatt och gått några steg in i skogen när han hörde röster som tvistade i stugan och igenkände den ena att vara min fars. Böss-skottet följde straxt derpå och han förmodade att någon olycka händt, fast han ej anade dess hela vidd. — Har Thorn sagt er detta? När? — Samma natt, mycket senare. — Hur kom det sig att ni råkades då? Afy tvekade; men man förmanade henne att besvara frågan. — En ung gosse kom till vår boning och ropade utanför att en främmande herre önskade råka mig i skogen, och att han gifvit gossen ett shillingsstycke för det han gick lärendet. Jag gick ut och råkade kapten Thorn der. Han frågade mig hvad som hade tilldragit sig och jag svarade att Richard Hare hade dödat min far. Då jag sade detta, förklarade han att han nu igenkände den andra af de tvistandes röster vara Richard Hares. (Forts.)