Göteborgsposten – 17 juni 1862, sida 2

så jag hörde det, att hon ej skulle ta emot besök af den odräglige sprätten Thorn. — Är det samma ord som han begagnade? — Ja, den odräglige sprätten Thorn. Jag erinrar mig äfven Afys svar, ty det var temligen näsvist. Hon förklarade att Thorn hade lika mycken rättighet att komma dit som någon annan, och dessutom var hon gammal nog att taga vara på sig sjelf. — Det der hör icke till saken! Voro några flera personer i beröring med Thorn? — Jag tror att den äldsta systern, Joyce, var det; men den som bäst af alla kände till det var den unga Richard Hare. Den gamle Richard Hare, på sin domareplats, rynkade sina ögonbryn som om Richards vålnad plötsligt visat sig för honom. — Af hvad skäl kom Thorn så ofta i skogen? — Han hade möten der med Afy. — Ämnade han gifta sig med henne? — O, nej! utropade Ebenezer med en sällsam dragning på läpparne. Jag förmodar att han aldrig ens hyst en tanke åt det hållet. Han kom vanligtvis ridande på en präktig häst från Swainson eller trakten deromkring. (Forts.)