sjöng man under orgelns ledning Luthers gripande: Vår Gud är oss en väldig borg?, hvari många af de besökande instämde. Stadens prester hade församlat sig i koret och derifrån bjod domprosten Ortved de unga gästerna välkomna, utvecklade broderskärlekens och broderandans betydelse för norden och nedkallade välsignelse öfver detta möte, hvars sträfvan gick ut på nordens välgång. Nu började deltagarne att beskåda kyrkan och dess historiska skatter och snart voro alla kapeller, ja nästan alla grafhvalf fulla af besökande. Emellertid ljodo med korta uppehåll orgelns toner och till sist samlade de sig till en gripande nationalt skandinavisk fantasi, från hvilken orgelspelaren efter ett kort preludium gick öfver till er koral, under hvilken processionen uppställde sig. Upsalasångföreningen utförde innan man lemnade kyrkan ett par sånger, bland hvilka man med förtjent artighet sjöng en sång af Matthison Hansen, som tog sig förträffligt ut under den höga, hvältda kyrkan. Från domkyrkan gick man genom domprostens smyckade trädgård till en väg utmed staden, hvarifrån man har en vacker utsigt öfver den ,deilige ISesjord. Derifrån tågade man till ,,Palaiet, der borgaregardet paraderade. Nederst vid trappan stod en talarestol och på ömse sidor om denna stod en rad hvitklädda damer med korgar fulla af blomsterbuketter, ty stadens innevånare hade plunrat sina trädgårdar for att räcka ynglingarne från Upsala, Lund och Kristiania sommarens skönaste blommor. Från talarstolen bjöd advokat Liebe (distriktets folktingsman och född i Roeskilde) gästerna från brödrarikena ett hjertligt välkommen i de roeskildska damernas namn, i det han påminde om de gåfvor Köpenhamns damer skänkt studenterna i de fyra baneren, och bad att den ringare gåfvan, blommorna, måtte emottagas med samma hjertlighet som dessa. Det lefve för den nordiska qvinnan, hvarmed talaren slutade sitt föredrag efterföljdes af ett dånande hurrah. — Efter en vid rikt besatta bord under lifvad stämning intagen sexa, uttalade adjunktt Hansen en varm valkomsthelsning från Roeskildes stads innevånare, påminnande att man stod på klassisk grund. Derefter sjöngs en vacker sång af Rudolf Schmidt y,til de svenske og norske Gjester, hvarpå rektor, professor Elberling i korta drag framhöll studenttågens betydelse för nordens enhet. — Magister Hedin från Upsala upträdde derefter, tackade för det gästiria emottagandet och slutade sålunda: ,,Hvarför hafva danskarne fört sina gäster ut till minnenas stad? För att vi skola lära oss att älska Danmarks minnen. Och det skall ske. Lefve Danmarks minnen! lefve Roeskilde! lefve dess ädle innevånare!f — Cand. juris Gäckstadt tackade derpå i ett vackert tal för besöket, hvarefter studentskaran återvände, på sin väg genom staden fortfarande öfverhöljda af blommor från qvinliga händer. Kl. 12!(, ljöd signalpipan från lokomotivet. Tåget satte sig i gång och man återvände från denna trots ett ledsamt regnväder for alla deltagarne utmärkt angenäma färd. Festen i Rosenborgs trädgård var högst lyckad. I den s. k. Dameallen var en sexa uppdukad på två långa rader bord under träden. Deltagarne samlade sig kl. 1,8 under en liten regnskur, hvilken dock snart gick öfver, hvarefter vädret blef vackert. Champagnen flöt rikligt under måltiden. En vacker talarstol var uppförd under ett öfverskuggande kastanjeträd med byster af nordens båda konungar på ömse sidor. Carl Ploug hade presidiet och gaf först ordet till kandidat Iygerslef, som bjöd gästerna välkomna icke blott i studenternas utan i danska folI dan andra Afvargmafe af gina vänner: Ach Ingen