Göteborgsposten – 14 juni 1862, sida 2

Pensionsinrättning. I UHelsingborgsPosten skrifves: Den gåfva at 1,000 rdr, som danske konungen skänkt till skånska husarregementet, vid hvilket han är titulär-öfverste, har blifvit om möjligt ännu mera värderik, derigenom att nämnde kår med denna summa till grundfond bildat en pensionsinrättning för ur tjensten afgående underofficerare, under namn af H. M:t Konung Fredrik d. T7:des af Danmark pensionsinrättning. Konsulsärenden. Till svensk-norska v. konsuler hafva blifvit utnämnda: D. H. J. Metropulo i Pirgos under generalkonsulatet i Athn, samt A. Rapallo i Carloforte under konsulatet i Cagliari. Magisterpromotionen i Helsingfors. Frågan om framtida promotioner vid universitetet i Helsingfors lär blifvit sålunda afgjord, berättar Helsingfors Dagblad, att hädanefter vid hvarje termins slut insignierna för akademiska graden komma att utdelas till dertill berättigade, om dessa sådant önska, men att promotionerna likväl fortfarande qvarstå för dem, som vilja på gammalt vis blifva i sin grad invigda. Patent har kommerskollegium beviljat fabriksidkaren H. Hoffman å en af honom uppfunnen konstruktion af s. k. bretvåg. Statens jernvägar. Trafikinkomsten å vestra stambanan från Stockholm utgjorde under Maj månad 15,308 rdr 99 öre, deraf 10,984 för passageraretrafiken. Ofantligt bedrägeri i Frankrike. Eu mycket ovanligt mål afdömdes nyligen vid assisdomstolen i Paris. En häktad person vid namn Dexheimer stod nemligen anklagad för att ha förskingrat för sin principal, en ansedd bankir vid namn Billet, den oerhörda summan af nära 800,000 rdr. En ung qvinna, kallad Ferrelle, och en schweltzare, Diggleman, voro anklagade som medbrottslingar. Dexheimer inträdde i en mr Lebel-Cointets tjenst såsom kassör år 1852 och förvarade i denna egenskap alla aktier, pantbref och andra säkerheter, som anförtroddes åt hans principal. Denna befattning skötte han tillfredsställande till år 1856, då mr Lebel-Cointet ofverlät sina affärer till mr Billet. Under sistnämnde är växte husets affärer till en sådan grad, att Dexheimers göromål mer än fördubblades; men istället tör att begära ett biträde, åtog han sig ensam hela arbetet, och enär han skötte alla utbetalningar, hade han alltid stora summor i sitt förvar. Han började föra ett utsväfvande lif, höll åtskilliga mätresser, hvilka han kostade på 500 fres i månaden, och bland dessa nyssnämnda Ferelle, som vann ett oinskränkt välde öfver honom och lyckades afnarra honom medel till att föra ett ytterst slösaktigt lefnadssätt. För att betäcka dessa utgifter förskingrade Dexheimer åt honom anförtrodda medel, men då hans kassabuk och kassa inventerades alltför ofta, att han utan omedelbar fara för att upptäckas skulle kunnat tillegnat sig större summor, sålde han säkerheter som blifvit öfverlemnade åt hans vård. På detta sätt var han i stånd att fullfölja sitt ruinerande lefnadssätt till i maj månad förlidet år. Orsaken till upptäckten var att en bolagsman i firman, mr Leclerc vid nyssnämnde tid ur kassan begärde 400 aktier i franska nordjernvägsbolaget. Dexheimer kunde dock ej lemna mer än 225 st. Leclerc vände sig då till mr Billet, som forgätves sökte efter de 175 felande aktierna. Dagen efter denna upptäckt infann sig Dexheimer icke på kontoret, men ännu litande på hans redlighet gick mr Billet hem till honom i hans bostad och tog honom med sig till kontoret för att verificera räkningarne. Ett par dagar senare saknades äfven 150 aktier i Lyonerjernvägsbolaget. Dexheimer rymde då will Holland, hvarifrån han åter fördes till Paris. Vid en fullständig jemförelse mellan böckerna och de säkerhetspapper som förefunnos upplystes det att bristen uppgick till ett värde af 1,092,734 fres. Han insattes i fängelse och hkaledes qvinspersonen Ferrelle, på den grund, att hon emottagit en betydlig del af penningarne, hvilka hon visste vara stulna. Den tredje fången Digglemann hade på något sätt fått veta hemligheten med Dexheimers slöseri och genom hotelser att angifva honom afpressat honom åtskilliga penningebelopp, tillsammans uppgående till 15,000 fres. Dexheimer erkände öppet sitt brott och syntes mycket ångerfull. Han uppgaf, att ehuru hans princinals förlust sick till öfver