Göteborgsposten – 14 juni 1862, sida 1

— Som en stackare! Nej, nej, skulle jag än bli den förlorande, skall jag dock gå till djupet med saken. — Hvad hans fru är förtjusande! återtog Drake, hvars ögon bländades af Barbaras skönhet. Säg mig, Lenison, var hans förra hustru lika vacker? Lenison antog en förbittrad min, ty frågan misshagade honom, då oförmodadt en man, en polisagent, som banat sig väg genom trängseln fattade honom i kragen och sade: — Sir, Francis Lenison, ni är min fånge! — Det är för skuld, sade Lenison för sig sjelf. Ilan bedrog sig, men icke dess mindre rodnade han af raseri. — Släpp mig skurk! Vet hvem jag är! Polisagenten böjde sig ned och gjorde några hastiga rörelser. Lenison hade fått handklofvar sig päsatta! Drake blef så häpen att han ej ens tänkte på att motsätta sig polisagentens åtgöranden. Endast några omärkliga röster höjde sig här och der mot rättvisans tjenare. — Jag är ledsen att nödgas arrestera er på ett publikt ställe, men oaktadt alla mina bemödanden, har jag omöjligt kunna anträffa er förr. Jag bär arresteringsordern i min ficka sedan i går klockan fem eftermiddagen. Jag arresterar er sir Francis Lenison såsom George Hallijohns mördare, Folkmassan tog ett steg baklänges, slagen af häpnad. Nyheten spred sig med blixtens hastighet och folkets vrede började synbarligen vakna. Damerna, som från miss Carlyles fönster åskådade uppträdet, kunde ej ana orsaken dertill. Likväl blefvo de mycket förskräckta och bleka.