Göteborgsposten – 14 juni 1862, sida 1

Men blefvo de bleka, så blef Lenison alldeles askgrå ansigtet! Hans fasa väckte medömkan och hans utseende injagade rädsla. En eller två gånger rörde sig hans läppar och ögon liksom i dödskamp. I detta ögonblick igenkände han Otway Bethel som var nära honom och en förfärlig ed undslapp honom. Skummande af raseri skrek han: — Det är du, det är du din helveteshund, som spelat mig detta spratt? — Nej, vid ... Ännu i denna stund sväfvar man i ovisshet om Otway Bethel ämnade svära vid Jupiter eller Juno, ty hans svar blef afbrutet genom en annan polisagents uppträde som påsatte honom, liksom Lenison, handklofvar. — Mr Otway Bethel, jag arresterar er, såsom delaktig i George Hallijohns mord, Således voro båda arresterade, och figurligen taladt, kunde man gerna säga att hela folkhopen äfven var det. Allas ögon spejade, allas öron lyssnade. Öfverste Bethel lemnade de gulas leder och kastade sig midt in ibland de röda. Väl visste han att hans nevö var en odåga, men att se honom med handklofvar! — Hvad betyder det här? frågade han högdraget polisagenterna. — Öfverstel Det är icke vårt fel, vi blott följa våra order. Magistraten har i går utfärdat order att häkta dessa båda herrar såsom misstänkta för mord på Hallijohn. — I samråd med Richard Hare? utropade öfversten förvirrad och kastade ursinniga blickar på både fångarne och polisagenterna.