Fjortonde Kapitlet. Cornelia i full parad och Asy likaledes. Torsdags morgon stego alla glade upp i West Lynne; alla klockor ljödo och fyllde luften med sina gälla och klingande toner. Man trängdes på gatorna, man trängdes i fönstren; det rådde öfver alla en ytterlig liflighet. West Lynne skulle nemligen i dag bestämma sig för en af de två kandidaterna och hvar och en ville vara med om nöjet. Uppropet af namnen borde ske klockan tio, men långt före den tiden voro gatorne fyllda af nyfikna. Man hade ER dit från alla punkter i grefskapet; rika och fattiga, förnäma och icke förnäma, väljande och valbara. Nyfikna strömmade öfverallt. Lenisons djerfhet att rivalisesa med Carlyle gaf detta val en egendomlig prägel och väckte nyfikenheten mer än eljest var vanligt i dylika fall. Barbara, hennes barn och guvernanten anlände åkande. Guvernanten hade önskat att få stanna qvar hemma, men Barbara hade ej samtyckt dertill. Hon blef nästan förtörnad öfver en såj dan likgiltighet då det gällde Carlyle. Det var dessutom nödvändigt att m:me Vine medföljde och drog försorg om Lucy medan Barbara sysselsatte sig med de yngre barnen, Således var m:me Vine tvungen att uppstiga i kaleschen; hon satte sig midt emot mrs Carlyle, dold under sin tjocka slöja och glasögonen, hvilkas blåa färg skarpt stack af mot hennes bleka ansigte. (Forts.)