Göteborg d. 13 Juni 1862. Alex. Dreyschocks musikaliska matin6e si går å Frimurarelogen var besökt al en talrik och elegant publik, som visade sig tillfullo förstå att uppskatta den stora konstnijntuing som här erbjod sig. Hr D:s glänsande föredrag och till det otroliga uppdrifna tekniska färdighet, hvarigenom äfven de största svårigheter för honom synas vara ctt lekverk, göra att man med häpnad och beundran lyssnar till hans toner, om också den inspiration som hr D. vid sitt spel ådagalägger, stundom synes vara väl mycket markerad. Hr Dreyschock eger dock i högsta grad förmågan att entusiasmera sin publik och hans ovanliga herravälde öfver instrumentet, från hvilket han stundom framkallar toner vilda och brusande som stormen, stundom milda och smekande likt eolsharpans, har med rätta förvärfvat honom namn såsom en af nutidens störste pianister. — Herr D. framropades upprepade gånger efter hvarje nummer, och hade artigheten att gifva ett par stycken öfver programmet, Som förut omnämnts afreste hr Dreyschock i går e. m. med ångfartyget Oriontill Köpenhamn. Dådet på Rambergen. Som bekant är, hafva genom enskild donation och på Hushällningssällskapets föranstaltande de midtemot stora Bommen belägna Rambergen på Hisingen blifvit sedan några år besådda och planterade, till en del af hr J. A. Rossing. Nu tillkännager hr Rossing i tidningarna, att ett större parti diverse plantor oltvit från nämnde planteringar upptagne och bortförde, och utlofvar 50 rdr rmt för upptäckten at nidingsdådet. Då detta tillkännagifvande väckt en allmännare uppmärksamhet, hafva vi på ort och ställe sökt närmare underrättelser om förhållandet och kunna nu på grund at både muntliga och skriftliga intyg at trovärdiga personer, lemna den hugnande underrättelsen, att det ifrågavaraude Ånidingsdådeticke egt rum, hvadan hoppet att en gång så se de kala bergen grönklädda blitvit — tillika med det pris hr R. utlofvat för våldsverkarnes opptäckande — för denna gång räddadt. Hummerfisket. Af förekommen anledning har landshöfdinge embetet funnit nödigt att, till erinran för dem af länets invånare, som bedrifva fiske eller befatta sig med försäljning af fiskevaror, låta i länets kyrkor uppläsa innehållet af 38 F i den af K. M:t tastställda fiskeristadgan af d. 29 juni 1859, så lydande: Den som under tiden från början af juli till och med d. 15 September idkar hummerfiske, böte från 5 till 20 rdr ; och vare fångsten derjemte förverkad. Till enahanda böter, jemte varans förlust, är den förfallen, som under berörde tid till salu håller eller utbjuder hummer, hvilken säljaren icke kan styrka vara å lofgifven tid fångad. Landemätarne i länet äro förnärvarande följande: förste landtmätare kapten C. A. Adamson (adress Göteborg); andre landtmätare A. M. Wetterström (Uddevalla Å Kråkeröd); kommissionslandtmätare: S. M. Ahlenius (Strömstad), B. Hansson (Oroust Å Tyft), O. W. Hällström (Göteborg), A. R. Haralde (Uddevalla), S. N. Bårstrom (Uddevalla Sköldunga), majoren M. Hanson (Kongelf och stora Risby), B. A. Ekström (kongels) och M. E. Thorn (Uddevalla): vice kommissionslandtmätare: C. A. Ljungstrom (Uddevalla), J. P. Ljungström (Uddevalla Sälghugget). R. T. C. Busck (Uddevalla Å Trällanda, Hoga), C. J. Uddman (kongelf), H. W. Brandel (Alingsås) och H. C. Richter (Göteborg).