Göteborgsposten – 12 juni 1862, sida 3

ånyo uttalar att jag står på basen af den be edigade författningen, äfvensom att jag stöde mig på mitt program af d. 8 nov. 1858, ocl derigenom befinner mig i fullkomlig öfverens stämmelse med min minister, förbinder jag dermed det fasta hopp att jag skall få se de sinnelag, J hafven uttalat, stadfästat i hand: ling. Då J hafven framhållit mitt program a 1858, så erinren er det rad för rad och J skolen deraf se mitt sinnelag. Konungens allusion på att de deputerade i handling måtte visa det de hysa de i adressutkastet uttalade känslorna, syftar på den mot konungen myc ket vördnadsfulla tonen i hela adressen. Dock tyckes allt hänvisa på att konungen gifvit eller åtminstone låtsat gifva en helt olika tyd: ning åt de i samma adress uttalade lojala tänkesätt än den som representanthuseti,åsyftat. — Herrehuset har förklarat att dess förhandlingar stå i kontinuitet med den förra landtdagens. . . Angående v. Lossberg, hvilken, såsom vi igår omnämnde, af Kurtursten fått i uppdrag att bilda en ny minster, berättas det alt han ingalunda kan betraktas som en sjellständig hberal karakter och ännu mindre som en man den der åtnjuter allmänt förtroende. Icke dess mindre synes man sammanknyta vissa förhoppningar med denne person, emedan han genast trädt i underhandling med regeringsrädet Wiegandt om ofvertagandet af inrikceministerportloljen. Wiegandts namn har nemligen en god klang srån gamla tider. — Emellertid har spänningen emellan Preussen och Österrike äfven i anledning af denna tråga ännu mera ökat sig, enär kabinettet i Berlin motarbetats i sin önskan att den nuvarande veimarske, förut kurhessiske ministern, Witringerode skulle sammansätta det nya kabinettet. — Senare underrättelser från hassel forsäkra med bestämdhet att ministerkrisen derstades snart skall vara afslutad och taga en för det liberala partiet högst tillfredsstallande vändning, då isynuerhet de för de tre inre departementerna utsedda ministrarne skola vara erkändt trisianade och dugliga män. Den ene af dessa är, såsom nyss nämndes, Wiegandt. I Wien vet man ej hvad man skall tänka angående Italien. Ratazzis bestämda forklarande i afseende på det påstådt tillämnade infallet i Tyrolen, att nemligen ett dylikt infall fullkomligt ogillats af ministåren, har gjort ett godt intryck; men aktionspartiets lika bestämda förklaring om motsatsen har äfven framkallat en motsatt känsla. Vi hafva någon gång förut talat om debatterna inom italienska parlamentet angående nyssnämnda tillämnade anfall i Tyrolen. Dessa debatter hafva slutats med en fullständig seger för Ratazzis kabinett. Deputerade kammaren har nemligen med 189 röster emot 33 gillat regeringens uppträdande i denna affär, efter det att Rattazzi förklarat det han blott ville mottaga beslutet, försåvidt i detsamma låge ett obetingadt tillitsvotum för regeringen. Från Amerika hörde man nyligen berättas att unionen skulle ha 700,000 man under vapen, men nu har detta antal hopkrumpit till 540,000 man, hvarfore regeringen, som nyss sagt sig ej behöfva mera folk, tillkännagisvit att rekryteringarne åter skola börja. — Vi nämnde igår, att general Banks blifvit drifven in i Maryland, men sedermera fått förstärkningar, hvarefter de konfedererade dragit sig tillbaka. Utförligare telegrammer om saken ligga nu framför oss. Förbundsarmö6ens förluster skola enligt dessa ha varit betydliga. Då sydtrupperna sedermera retirerade, drogo de sig tillbaka till Winchester. — Ett annat telegram berättar att unionstrupperna intagit Natchez. — General Mac Clellan rycker allt närmare till Richmond, och en del af hans arms har gått öfver Chikakominyfloden åtta, mil från Richmond. De konfedererade skola ha begärt 5 dagars vapenstillestånd, hvilken begäran blifvit afslagen. — Representantshuset har förkastat ett lagförslag om att konfiskera sydstaternas slafvar. 2— LL