Göteborgsposten – 12 juni 1862, sida 1

— —k—ä AQeAQA— — — M:me Vine, håll er i ordning klockan tre att följa William till hans far. Isabels hjerta slog så hårdt att det hotade att spränga hennes bröst. — Min fru, jag tyckte mig ha hört er säga, att ni sjelf skulle gå dit? — Visserligen var det min afsigt, men här kommer långväga främmande och derföre vill jag stanna hemma. Den stackars Isabel hade önskat att äfven hon kunnat säga: Jag vill stanna hemma! men det var omöjligt. Hon måste tömma äfven denna kalk, liksom så många andra. William red på sin pony till West Lynne. En jockey följde med honom för att återföra hästen emedan barnet skulle återvända till fots i sällskap med m:me Vine. Carlyle var ej på kontoret då de anlände. Barnet sprang rakt till fadrens kabinett och låt m:me Vine komma efter så godt hon kunde. Den gamle Dill var der. — Se bara, lille herrn! utropade det gamla gamla biträdet. Kommer han hit för att anlita oss i en process eller att få en inlaga inlemnad i kansliet? Min fru, var god tag plats! — Jag har kommit hit för att vänta på doktor Martin. Hvar är pappa, mr Dill? — Hur kan jag veta det? Men hvad har ni med doktorn att göra? Ni är så röd och blomstrande, att man nog ser att ni ej behöfver hans hjelp. Ack om jag det sluppe, mr Dill! Det är så styggt att ta in torsklefvertran. Mamma skulle följt med mig, men hon kunde icke.