— Och emellertid, mr Archibald, får den stackars Richard lida! — Ja, jag vet det. — Är det rätt att den oskyldige får lida för den skyldige ? — Nej, det är icke rätt, men det händer ofta. — Om någon ville åtaga sig Richards sak, så skulle man kunna bevisa att han är oskyldig, tillade gubben och fixerade Carlyle. — Det är redan någon som bar åtagit sig den Dill! — Nåväl! utropade Dill, hvars ögon lyste af glädje. Det var den bästa nyhet jag hört på många dagar. Men, mr Carlyle, ni har behof af mitt vittnesmål. Lenison ... — Det är icke jag, som åtagit mig sköta hans sak. Spara på edra nyheter och omtala dem för någon annan. Jag vill ej veta dem. — Men hvem har ban då till advokat, om icke er? — Mr Ball. Han har redan haft ett samtal med Richard, och har redan, fast i hemlighet, börjat att handla. Dills ögon gnistrade. — Skulle han fullfölja saken? — Jag säger er att jag icke vet, och icke vill veta något. Blir saken allmänt känd, så skall jag uppträda som vittae, men det blir också allt. — Mycket hra! Jag förstår. Men jag går till advokaterna för att meddela dem hvad jag hört, tillade den gamle skrifvaren beslutsamt. — Gör som ni vill! Det står er fritt! Men det är till Ball ni bör vända er och icke till Treadman,