åt valen. Man såg dem visa sig i värdshusfönstren prydda med rosenröda ocb skarlakansfärgade band. Jag kommer till eder om tio minuter, sade Carlyle till grefve mount Severn då de voro utanför hans kontor. Jag skall gå in på ett ögonblick för att läsa min korrespondens. Grefven fortsatte sin väg till Ijorten och lord Vane begaf sig skyndsamt åstad till Korgen, för att se hvad der tilldrog sig. Carlyle satte sig i kabinettet, öppnade och ordnade sina bref, samt antecknade på baksidan af ett och annat att det skulle besvaras, hvarefter han lät Dill komma in och gaf honom några befallningar. Sedan steg han upp för att gå. — Har ni brådtom, mr Archibald? — Ja, man väntar mig på IHjorten. Hvarföre frågar ni så? — Det hände mig i går någonting besynnerligt. Jag hörde ett gräl emellan Lenison och Otway Bethel. — Verkligen, sade Carlyle vårdslöst, sysselsatt med att söka efter någonting i sin spegellåda. — Och det jag hörde var tillräckligt att låta hänga Lenison och kanhända Bethel med. Hör på, mr Archibald! Lika säkert som att vi stå här, känna de till hemligheten med mordet å Hallijohn. Det synes som om Lenison ... — Håll, jag vill ingenting veta! Lenison är kanhända mördaren, men det rör mig icke och jag vill icke blanda mig deri. Den gamle Dill blef förbluffad.