Sä snart förste skrifvaren fått nägra hefallningar, sprang han till herrar Ball Treadmans embetsrum. Han stannade der en dryg timma i enrum med mr Ball. Först klockan 3 på eftermiddagen nedsatte sig domarena. De hade skolkat, likt lata skolpojkar och grepo nu verket an i sista timman. Det kunde knappast kallas för någon rätt, ty endast två personer voro tillstädes som uppenbart blygdes i medvetande af deras försumlighet. Dessa voro fredsdomarena Herbet och Rinner. De fällde dom i tvenne mål, som föranledts af valen i West Lynne. Det sista målet var knappast slut, då mr Ball inträdde helt andtruten och begärde företräde för slutna dörrar. Han började med att tillkännagifva att det gällde en fråga af yttersta vigt, och att det, för rättvisas vinnande, vore nödigt att berrar domare beviljade honom ett företräde för slutna dörrar. Domarena rådslogo och tycktes öfverväga, men gåfvo vika för sin nyfikenhet och biföllo advokatens begäran. De drogo sig undan i ett särskildt rum och klockan var half fem då de kommo ut derifrån med betydligt längre ansigten och ömkligare miner. Man kunde se att Balls meddelanden hade förvirrat och förbryllat dem.