gisver att herrehuset, efter hvad som tilldragit sig i deputerade kammarens adresskomit, beslutat äfven ingifva en adress, ty man vill på allra högsta ort bevisa att Åherrehuset är ett konservativt bålverk för tronen mot den herrskande omstörtningsanden och den förblindelse hvarmed denna ande slagit massorna. — Kurfusten af Hessen har blott till hälften uppfyllt första hälften af Preussens fordran genom att mottaga sin ministers dimissionsansökan, medan han deremot låter den fortfarande sköta sina gamla funktioner. Man har högeligen betviflat att han skulle beqväma sig till att taga steget fullt ut, men han säges dock nu ha gifvit ministern Abege i uppdrag att bilda en minister. Hr Abce är för öfrigt den ende man, med hvilken han rådgör sig; mot alla andra visar han den största slutenhet. Deputeradekammaren i Preussen har enligt senare underrättelser med stor majoritet uttalat sig för lämpligheten af att ingitva en adress. Deremot tyckes det vara tvifvelaktigt om komitens förslag kommer atv antagas i dess nuvarande skick. Von Vincke har med sin ej särdeles stora meningsfraktion framställt ett förslag, hvilket troligen blott kommer att framkalla ännu mera regeringsftiendtliga anmärkningar. Man tror att regeringen skall söka besvärja den hotande stormen med ett slags program, hvilket isynnerhet skall afse dess politik i Kurhessen. Som tillkommande konseljpresident designeras nu grefve von Dönhof, ärsdig medlem af herrehuset. Han var intill år 1848 förbundsdagsgesandt och hade derunder tillräcklig tid att lära känna andra tyska makters sinnelag och planer. I italienska deputerade kammarens sittning d. 3 Juni uppläste presidenten en skrifvelse från Garibaldi, hvari denne förnekade att ha ämnat gå öfver österrikiska gränsen och framställde sitt politiska program. Ratazzi hänvisade i sitt svar till ministerens program. Hans tal emottogs med lifliga bitallsyttringar. Längre fram under sessionen gjorde Crispi det påståendet att regeringen skulle ha afvetat den senast af aktionspartiet företagna expeditionen och till densamma gifvit ett löfte om penningar och vapen. RKavazzi förnekade sig ha afvetat något sådant och tillade att ministeren skulle ha förhindrat hvarje sådant försök, som skulle ställt dess redlighet i tvitvelsmål och dess nationela förbindelser i fara. — Bixio förnekade sedermera att de personer som tillfångatogos vid försöket att företaga ifrågavarande expedition hade blifvit tagne med vapen i hand. Under en sammankomst, som Bixio hade med Ratazzi, hade denne förklarat att regeringen ej skulle tåla någon expedition. Senare skall Ratazzi af Garibaldis son ha begärt dennes hedersord på att genueserskarpskyttarne ej skulle användas till någon expedition. — Garibaldi sjelf har afrest till Belgirate och sedermera offentliggjort en skrifvelse, i hvilken han förklarar att hvarje värfning som möjligen försökes sker utom hans vetskap och vilja. Thouvenel har anmält förwinskningen at den franska besättningen i Rom för regeringen i Turin genom en depesch till Benedetti hvaruti tillika uttalas den förtröstan, att italienska regeringen med kraft skall hålla handlingspartiet i tygeln, ifall förminskningen af den franska styrkan skulle göra det djerft nog att försöka ett angrepp mot påfvestaten. — Emellan Lavalette och Montebello skall hafva åstadkommits fullkomlig enighet angående deras samverkan i Rom. Montebellos uppgift har i Moniteuren förklarats vara att understödja markis Lavalette, som allena är berättigad att vid påfvehofvet representera Frankrike och med samma hof träda i underhandling. Hvad Lavalette beträffar har han nemligen Laldrig för ett ögonblick upphört att åtnjuta kejsäreus sörtroende. Han skall således i Rom numera kunna utföra sitt verk utan att, såsom Junder Goyons tid, hindras af besälhafvarens för trupperna fiendtliga uppträdande. — De i Rom församlade biskoparne hafva beslutat att i en adress aflägga ett vittnesbörd för nödvändigheten af påfvens verldsliga makt. Utkastet till denna adress skall författas af den engelska kardinalen Wieseman och en fransysk biskop. — I den eviga staden äro för närvarande församlade 220 prelater och 1,400 andliga af lägre rang. Enligt de franska tidningarne skall befolkningen i Mexiko visa sig benägen för interventionen. Franska trupperna skola ha 3(ryckt framåt och vunnit en ,ärorik seger. -— Den nya ,,blåa bok, som i England blifAAAAO — — ff em 2C —ä allt som står i min förmåga. Men hvilket skäl