Göteborgsposten – 10 juni 1862, sida 1

hans hustru bade gått derigenom då de gingo till mötet och nyss åter inträdt dit. Det var der som de njöto lyckan att vara tillsammans, Isabel stannade ett ögonblick för att betrakta dem. Grefve Mount Severn var rest till London och ämnade vara tillbaka i veckan. Thet stod på bordet, men Barbara hade ännu ej börjat servera det. Hon satt i en soffa nära kakelugnen och såg kärleksfullt på sin make som under det han talade, å sin sida äfven smekte henne med sina blickar. Ett ögonblick derefter for ett småleende öfver hans läppar. Det var samma småleende som så många gänger förtjust Isabel. De sutto der under hennes ögon och njöto af en ostörd lycka, medan hon med sin saknad och sitt qval gick upp på sin ensliga kammare, ett rof för förtviflan och smärta. Ball Treadman voro advokater och notarier som man kunde se af messingsplåten på dörren till deras embetsrum. Treadman som var notarie bodde i buset med sin familj. Ball var ogift och bodde annorstädes. I West Lynne kallades han allmänt: mäster Ball. Han var en gammal munterkurre på fyratio eller femtio år, liten och tjock med skarpa grå ögon. Han åtog sig gerna alla slags affarer. De som blifvit tillbakavisade af Carlyle togo vanligen sin tillflykt till honom, men som Carlyle sjelf sagt, kunde Ball äfven vara samvetsgrann och redlig när han så ville och det var allt skäl att förmoda det han skulle vara sådan mot Richard. För att vara säker att träffa den gode mannen, infann sig Carlyle tidigt måndagsmorgonen hos honom. I mäster Balls ögon var Carlyle ett föremål för vördnad och beundran, lik: till luckorna eller dörrarne för natten, ty Carlyle och