Göteborgsposten – 10 juni 1862, sida 1

— Hvilken af dem båda är Lenison, frågade han en karl som stod bredvid honom. — Hvad, vet ni icke det? Det är han, som håller hatten i handen oca hlsar på oss. Han behöfde icke veta mera. Det var samme Thorn som Richard erinrade sig från fordom. Handen, utan handske, som han lyft till hatten, var lika hvit som fordom. Diamantringen blänkte mera än någonsin mot gaslyktan. Denna hand och denna ring öfvertygade Richard tillräckligt om personens identitet. — Hvem är hans följeslagare ? frågade han. — Det är en herre från London som kommit i sällskap med honom. Han heter Drake. Sedan Richard inhemtat dessa upplysningar drog han sig ur trängseln och begaf sig till East Lynne för att göra Carlyle reda för sitt ärende. Nu bände sig under samma natt, oaktadt den häftiga blåsten, att lady Isabel, som var sjuk till sinnes och hvars panna brände af feber och oro, smugit sig ut i parken sedan barnen lagt sig. Hon ville i nattens och vindens kyla släcka den inre eld som förtärde henne. Hon styrde sina steg mot den lummiga allGen och hade knappast hunnit dit förrän hon märkte en man i sjömansdrägt som nalkades. För att undslippa hans blickar, drog hon sig hastigt bakom träden i afsigt att fortsätta sin promenad så snart han gått sin väg. Hon frågade sig sjelf förvånad hvem han kunde vara och hvad han ville göra der. Men han gick icke derifrån som hon påräknadt och