Göteborgsposten – 4 juni 1862, sida 1

Man har gjort 68 kanoner till krigsbyte — och hvilka kanoner! Tjocka, afsågade stockar, avartmålade med kimrok! Hvarpå den tappre generalen har afskickat en depesch till Hvira Huset i Washing ton: ÅJag kom, jag såg, jag segrade; York. town är intaget; stor seger öfver hela linien lefve Unionen! Nordens tidningar taga saken naturligtvis helt annorlunda. Jorktown har verkligen varit fruktansvärdt besästadt, Mac Clellan och hans trupper hatva gjort underverk af tapperhet, Soderns fega uslingar hafva måst stryka sin Åaf skam och negerblod besudlade flagga och taga till fötterna; stormen på Yorktown skall stä i nittonde seklets årsböcker som en af de mest lysande fältherrebedrifter och Napoleon den 1:ste är fördunklad. Vi hafva icke varit sjelfva med, Times Russell har icke varit med, och vi hafva alltså svårt att afgöra mellan tvenne så ytterst stridiga versioner. Vi förmoda dock att åtminstone hälften at de eröfrade kanonerna varit verkliga, positiva, (om ej just refflade) jernkanoner, och att åter af dessa minst tredjedelen varit icke-förnaglade. Vi tro icke så alldeles blindt på Nordens segerbulletiner, men vi svärja ännu mindre på Soderns krigsanekdoter. Och efter allt hvad senast kommit från Nordamerika till Europas kunskap, tyckes det ej längre kunna vara tvifvel underkastadt, att sydstaternas affärer stå sig skäligen dåligt. Bekrastar det sig, alt separatisterna ej längre nöja sig med att bränna upp all sin bomull för den påträngande motparten, utan äfven börjat spränga sina Merrimackar i luften, då kunna vi gerna låta Yorktown vara, och i stället förbereda oss på afgörande händelser. (Apropos! herr Mercier har räddat Frankrikes cigarrer och är åter i Washington, grefve Piper har likaledes uträttat sitt ärende i Södern och derefter vändt tillbaka till sin diplomatiska post; detta i parentes, såsom också händelser at vigt.) Hvad som sedan skall ske, efter det Unionens trupper åter samlat de spridda fåren under det svajande stjernbaneret, det står icke att uträkna för ögonblicket. Det torde knappast sjelfvaste tru Beecher Stowe kunna säga oss. Kloka hufvuden arbeta redan med att göra Mississippi till ett slags Eidergräns för Nordstaterna. Min Gud, hafva vi då icke i politiken nog med den ena Eideren vi hafva törut och som redan i 20 år kostat millioner pappersark och slitit ut 100,000 stålpennor! 0. 0.