Göteborgsposten – 4 juni 1862, sida 1

Kosmopolitisk Rery. Kriget mellan franasmännen och mexikanarne har blifvit taktiskt öppnadv. Så lyder den korta telegrafdepeschen, som i förra veckan kom oss tillhanda. Närmare underrättelser äro sedan erhållna; de visa 088 sa: kens saktiska beskaffenhet. En kavavallerifäktning har egt rum på ett ställe mellan Cordova och OrIZiba. En fransk afdelning höll just som bäst på med att laga sig choklad, då plötsligen Hvad rör sig, hvad glimmar vid skogens bryn? Gevären blixtra i dagen ... Det var icke precist gevär, men det var blanka sablar. Uppenbart, det är en sqvadron mexikanska ryttare, den mexikanska fanan svajar från deras pikar. A cheval! Och framåt i sträckt karrier! Tio minuter senare var man i fullt handgemäng. En mexikansk löjtnant och en tio, tolf man voro redan af fransmänaen tillsängatagna, då man ändtligen gör en upptäckt, som borde varit gjord från första stund, — stridens hetta förblindar tillochmed en fransk kavaljer! — der är en dame med bland mexikanarne. Det är en dame i en reskalesch! Den franske ryttmästaren skyndar naturligtvis ögonblickligt fram för att göra sin ursäkt: Min fru! hvilken händelse! Vi hafva alarmerat er, vi hafva skrämt slag på er, vi äro några grobianer till algerska hussarer, men också — hur kunde vi ana detta? Ett fruntimmer comme il faut midt i en sqvadron! Tillåt mig, min fru! — ni skulle icke vara krigsgudinnan ? Fruntimret kastade sin slöja tillbaka och smålog: lcke alldeles, fast min man är en krigsgud; jag är helt simpelt grefvinnan Reus, general Prims gemål, Lil vous plait.