Göteborgsposten – 3 juni 1862, sida 3

Dödsfall af vattuskräck. Vi hafva här i Sverige lyckligtvis ej på senare tider hört något om deuna besynnerliga och förfärliga sjukdom, men i andra länder synes man icke vara så lycklig. Sålunda har en person i England nyligen dött under förfärliga plågor tillfölje at en galen hunds bett. En annan har enligt hvad en fransk tidning berättar aflidit i Frankrike af samma orsak. I detta senare fall sasom i många andra tyckes en otidig och oförsvarlig djerfhet haft del i olyckan. Den döde var en landtman i departementet Aisne. Ett par barn hade blifvit bitna af en bandhund, och då denne tycktes vara sjuk, antog man att han hade rabies. Landtbrukaren påstod dock att alltsammans var prat, och med detta blinda förtroende, som är åtskilliga äkta hund vänner eget, gick han fram och klappade djuret. Hunden bet honom genast, och ehuru saret straktöblef djupt brändt yppade sig dock hos mannen tre månader senare den rysliga sjukdomen, hvilken efter ett par dagars oerhörda lidanden lade honom i grafven. De båda förut bitna barnen hafva ännu ej blifvit angripna, hvilket troligen kan tillskrifvas den omständigheten, att de blifvit bitna igenom kläderna, hvilka sålunda uppfångat det på hundens tänder varande förderfliga giftet.