Göteborgsposten – 3 juni 1862, sida 1

Hon skyndade till sitt toilettkabinett. M:me Vine följde henne med barmen i hjertat och ögonen. Men hvarföre skulle hon oroa sig för ett barn, som icke tillhörde henne? Barbara kastade sin parasoll på en stol, sina handskar på en annan och satte sig ned att skrifva. — Jag vill skrifva till honom, jag vill se honom här, om det också vore endast en timme! Jag är så säker någon kan vara på att det är samma person som vi söka efter. Samma gest som Richard omtalade! och ringen med diamanten! Det må gå huru som helst, skall jag dock skicka efter honom; men är Gud med oss, så har jag ju inga följder att frukta. Hon raffsade ibop brefvet och innan hon ännu slutat, ringde hon för att befalla in vagnen, hon ville sjelf lägga brefvet på posten. Brefvet var af följande innehäll: Min bästa hr Smith! Er närvaro härstädes är oss alldeles oundgänglig. En händelse har inträffat, om hvilken yi behöfva rådgöra med er; infinn er derföre vid skymningen till den dag ni ankommit i den täckta alleen. Er tjenarinna B. Hon adresserade brefvet till mr Smith, den och den gatan, i Liverpool; det var Richards adress. Såsom läsaren finner, tog Barbara sina försigtighetsmått. — Men vänta, sade Barbara för sig sjelf, i det hon lade ibop brefvet, jag måste skicka honom en banknote om fem pund, för att dermed betala sin resa och mera; jag tror verkligen att jag för tillfället ej har denna summa sjelf,