Göteborgsposten – 3 juni 1862, sida 1

kände Thorn och ej visste, det en sådan person fanns till, anmärkte Carlyle. : — Han hade väl något intresse af att säga så, genI mälte Dill. De ha kännt igen hvarandra nu i dag, Lenison kande igen honom, det är säkert, fastän han lyckades i att låtsa sig icke göra det. — Bethel kände således igen honom såsom Thorn och licke som Lenison? — Derom kan ingen hysa tvifvel. Han uttalade icke Thorns namn; men blef synbarligen förvånad, då han fick veta att det var Lenison. Om det mellan dessa båda personer icke existerar någon hemlighet, mr Carlyle, så vill jag aldrig mera tro mina ögon. — Mrs Hare är öfvertygad om, att Bethel haft någon del i mordet! sade Carlyle i låg ton. — Hör nu, mr Carlyle, nu eller aldrig måste vi söka rättfärdiga Richard. — Godt; men huru skola vi gripa saken an? Barbara hade under tiden återvändt hem i sin vagn, med hufvudet mera upprördt än Carlyles eget. Då man såg henne snabbt och lätt hoppa ur vagnen, utan att vänta på lakejens hjelp; då man såg hennes härdt sammanbitna läppar och beslutsamma anletsdrag kunde man lätt gissa att hon med hela sin själ arbetade på en handlingsplan. William och m:me Vine kommo emot henne. — Vi hafva talat vid doktor Martin, mrs Carlyle! Han sade, att. i — William, jag har ej tid att höra dig; m:me, jag skall tala vid er sedan! I I I