Göteborgsposten – 2 juni 1862, sida 1

— Iluru hette han då? : — Thorn! Ian var då liksom ännu i dag en inbilsk narr. Ilan passerade i skymningen i fullt galopp vägen från Swainson, band sin häst vid ett träd och gick så in till Afy; Herran vete hvad som vidare skedde! — Men huru har ni fått reda på detta? — Jo, jag såg honom då mer än hundrade gånger. Jag sjelf hade äfven vid denna tid böjelser för Afy och jag gick temligen ofta om aftnarne till mötesplatsen. Hade ej han eller kanske den andre skurken Richard Hare varit, skulle jag icke funnit Afy så motsträfvig. Hon brydde sig icke om Richard; men de voro, såsom ni vet, herrar smot mig! Nu prisar jag min lyckliga stjerna, som aflägsnade mig ifrån henne. Jag skulle just stått mig vackert mod en sådan huSstru som hun, I — Visste ni då, att han hette Francis Lenison? — Visst icke: han kallade sig Thorn, rått och slätt, säger jag eder. När han kom hit, för att kämpa med Carlyle om den lediga platsen i parlamentet, blef jag alldeles hapen öfver så mycken djerfhet, precist som Bethel vyss. Nå, mumlade jag för mig sjelf, det tycks verkligen som att Thora är både död och begrafven och att Lenison efterträder honom. — IIvad hade då Berhel för beröring med honom? — Ingen, det jag vet. Ilan tyckte om att gå i smäÄskogen; men han sökte der efter annat vildbråd än Afy ... och det är säkert ... att åfven Bethel mer än en gång i sett Thorn. Ni märkte ju, att han kände fullkomligt väl igen I honom, (Forts.)