Göteborgsposten – 31 maj 1862, sida 2

Barbara nickade behagfullt åt alla håll, och vagnen lyckades slutligen komma ut ur trängseln. Genom folkhopens rörelse kommo mr Dill och mr Ebenezer James nära intill hvarandra. Dill hade velat en gång höra den andre parlamentskandidatens vältalighet. Ebenezer var en person, som under tolf eller femton år försökt sig med alla yrken utan att lyckas i något. Han hade börjat som skrifvare hos Carlyle; derefter hade han låtit forleda sig af teaterdirektören i Lynneborough; han hade sedan blifvit auktionskommissarie, derpå rese-expedit i fernissa och oljefärger, så predikant inom en af de hundra nya protestantiska sekterna, så omnibuskonduktör och stadstjenare; slutligen bade han åter blifvit skrifvare; han befann sig ej mera hos mr Carlyle, utan hos ett par andra advokater i West Lynne, Ball Treadman. Ebenezer var en person med godt lynne, öppenhjertig, rättfram, men synnerligt lättjefull af naturen. Hans fickor och armbågar voro ofta söndriga. Hans far var en hederlig handlande, som förtjenat litet penningar, men gift om sig och fått barn äfven med sin andra hustru; den äldste hade också större del i den faderliga vreden än i rikedomarne. — Nå, Ebenezer, huru gå affärerna? sade Dill till honom och helsade. — Mina affärer gå temligen bra men tillbaka, — Såg jag icke er gå in till er far i går? — Jo, men såfort jag väl stigit in gick jag genast åter ut. Man mottager mig ungefär på samma sätt som man tager emot en hund i ett kägelspel. Men tst! nu börjar talaren igen.