Göteborgsposten – 30 maj 1862, sida 2

se den dränkta kaninen. Jag vet icke, hvad jag skulle gifva för att få en fotograsi af denna scen. Detta något grofva skämt kom Lucie att gapskratta, fastän hon icke visste, det arma barnet, huru djupt hon skulle hata denne ,,dränkta kanin. Cornelia befann sig i toilette-rummet, sysselsatt med att ombyta drägt. Det var just samma rum, i hvilket Richard Hare en gång legat. Hon ringde på Joyce; dessa båda rum voro fortfarande till miss Carlyles disposition — när hon kom på besök; — man kallade dem derföre också för miss Carlyles rum. — Vi ha just haft ett vackert skådespel i staden i eftermiddag! sade hon till Joyce. — Jag har hört talas derom, miss. Han skulle endast fått sin förtjenta lön, om man dränkt honom. William White, mr Rinners arbetare, har varit här och berättat oss hela saken. Jag har aldrig sett någon menniska vara så uppretad som han. Peter gret. — Gret han ? upprepade Cornelia. — Ni vet väl, miss, att Peter höll rysligt mycket utaf lady Isabel. Han hade aldrig kännt sig så glad ; han sade, atti han i-ke på länge fått någon så angenäm nyhet, och under det han pratade, började han gråta och tog ett shillingsstycke ur fickan, för att lemna det åt William White. Denne senare återigen skröt öfver att han hållit gentlemannen i ena vingbenet, under det han doppades. Afy åsåg hela uppträdet och hon svimmade, den stackars flickan, när hon kom hit.