Göteborgsposten – 30 maj 1862, sida 2

vända hem till sitt hotell — man hade visat honom bort från Bucks Head —, men han kunde ej göra annorlunda. Då han kraflade sig upp ur dammen och sökte efter utväg att komma tillbaka hem, passerade en tom kabriolett förbi, hvilken hejdades af mr Drake; men då kusken märkte, att ban med sin passagerare skulle få en hel mängd vatten och att denne passagerare dessutom var Francis Lenison, vägrade han att forsla honom. Man bjöd honom dubbelt mot hvad hans med rödt sammet klädda kabriolett vard värd, men han påstod sig icke vilja sälja den. Kusken piskade derföre med en svordom på sin häst och lemnade våra tre gentlemen i sitt raseri och sin förtviflan. Lenison ville, att man skulle skaffa en annan vagn; men hans vänner anmärkte, att det skulle vara att dröja för länge och att han derigenom skulle ådraga sig en dödande förkylning. Det bästa vore, att man vände hem till fots. Han ville ej gifva med sig; men eftersom hans tänder skallrade och hans lemmar skälfde, förde hans vänner honom med sig med våld. De undveko dock gator, å hvilka Carlyle och hans vänner befunno sig: Lenison skulle hellre velat stå i den gyttjiga dammen ända till halsen, än att befinna sig ansigte mot ansigte med dem. Miss Carlyle skulle samma dag spisa middag på East Lynne; hon kom dit till fots i sällskap med mrs Carlyle, m:me Vine och Lucie. Lord Vane mötte dem och vände med dem tillbaka till slottet. Det är klart att han och hans far slagit sig ned på East Lynne. Ilan var i sjunde himmelen. Lucie, du skulle ha skrattat dig till döds, om du kunnat