Göteborgsposten – 30 maj 1862, sida 2

——9 ———— — Huru kunde hon se det? frågade Cornelia skarpt, jag har ej sett det, fastän jag var närvarande. — Hon kom hit med ett bud från mrs Latimer till guvernanten ; hon medförde åtskilliga nyheter från hustrun till någon tysk grefve. Afy sade till oss, att hon gått tvärt öfver ängarne och var nära intill dammen, då doppningen började. — Men detta förklarar icke, hvarföre hon svimmade. — Det kom sig deraf att hon blef så bestört! svarade Joyce. — Man borde ha doppat henne med, det skulle icke ha skadat. Joyce teg. Det tjenade aldrig någonting till att motsäga Cornelia. Och Joyce visste dessutom mycket väl inom sig, att en liten tillrättavisning skulle ha bekommit Afy godt. — Säg mig, Joyce, påminner ej guvernanten om någon, och om hvem? — Huru, miss? ... guvernanten? m:me Vine? sade Joyce med förvånad mine. (Forts.)